Snart är ert förbaskade 2010 över och ingen är gladare än jag. Julen spenderades med älskadde familjemedlemmar, det promenerades, åts god mat och delades ut klappar. Mormor hade sällskap i form av Ludde, Jämthundshane 4 år. De hade kul ihop så länge Ludde orkade, sen fick Mormor pausas, sådär 20 gånger om. Det har varit en lugn och sansad jul med lagom av allt förutom ledighet.

Men jag gillar att jobba så jag kom in på jobbet med ett leende på läpparna idag.

bara fyra dagar kvar nu...

...att jag födde barn, en söt liten tjej med mörkt hår och ett stort leende. Hon skulle heta Tiina i andra namn och pappan, ja, han kände jag knappt men han var snäll. Jag hade på mig en overall, en sparkdräkt. Stackars barnet hade inga kläder och folk klagade på att jag var en dålig mamma. Hon lärde sig att gå fort men så fort hon lärt sig att gå tog jag på henne ett koppel, för då var hon, hips vips en hund. En hund vid namn Mormor.

Eftersom att jag jobbar jämt då butikerna har öppet och har långt till närmaste hundmatsbutik har jag sista veckan fått utfodra Mormor med Friskies specielkost. ;) Det märks direkt på pälsen, pälsen är mattare än någonsin förut och hon tappar snart alla päls hon har på kroppen. Men idag kommer räddningen: Pappa. Han kommer med bilen som ska hjälpa mig att forsla hem 15 kg gånger 2. Här ska inhandlas hundmat så att det räcker och blir över.

Mormors päls ska bli pigg igen och jag ska slippa dammsuga varje dag! Win-Win så att säga.

Mormor har blivit knäpp på senare tid. Bokstavskombon börjar göra sig påmind och nätterna i hemmet är låånga. Jag tar delvis på mig ansvaret, delvis skyller jag på min knäppgök till hund.

Sen jag började jobba har vi fått mer rutiner, jobbet har dock ätit ifrån Mormors tid.
Dags att jobba in nya rutiner med mer tid för Mormor, även maten ska bytas ut, pälsen ser hemsk ut!

Det får bli mitt nyårslöfte till Mormor.

(Benet som spökade verkar vara något som sitter i huvudt på Mormor, hon haltar bara när hon har tcket på sig?)

Igår lämnade min kära kusin och hennes andra hälft Sverige för två veckor i Thailand. Fick ett sms idag där det stod att de var framme och att resan gått bra. Det känns redan tomt utan dom i samma stad men jag önskar dom en fantastisk vistelse i värmen.


Det är dom värda, underbara människor!

I vissa lägen ligger tålamodet och bubblar otroligt högt uppe på ytan. Speciellt idag. Idag fick jag sätta ner foten och säga stop. Det finns en gräns för allt.

Idag känner jag mig arg, otroligt lättretlig och tålamodslös.

Orosmolnen målar sig tjocka på min himmel. Det knyter sig i magen och hjärtat slår lite extra hårt. Krampaktigt håller jag mig fast vid de orden veterinären i Öjebyn sa: "Hon ser oförskämt bra ut i benet".

Snälla någon, snälla lyckliga stjärna, säg att det inte är något att oroa sig för...

En komplimang, en possitiv kommentar eller ett litet leende kan verkligen höja en hel dag...

...också har svårt att vara seriös framför kameran!

Ikväll har jag och D blivit bjudna på middag av J&C, C fyllde år. Det blev tacos i massor, en fantastiskt god tårta och massa småfika. Efter ikväll kommer jag inte att behöva äta på ordentligt länge, jag är mätt.

När vi satt i köket, runt bordet och diskuterade i vanlig ordning kom vi in på husdjur. D tyckte att det skulle vara rätt häftigt att ha en björn hemma, när han ville gå ut på promenad skulle han slå sin ram på D:s lår och D skulle ta ut han för en kisstur. "Björne" skulle vara lagom respektingivande men kärleksfull och rolig, han skulle vara praktisk också. Om J hade "Björne" skulle hon ställa chipsskålen på hans huvud och få "skjuts" på hans rygg in i vardagsrummet.

C i sin tur ville ha en anakonda, också en rätt respektingivande vän. Anakondan skulle heta "Leonardo" och han skulle kika ut genom brevinkastet och kolla vem som står bakom dörren. "Leo", skulle nog vara lite tuggig, som Mormor, men inte riktigt fårstå gränsen. Ibland skulle man vara tvungen att be han sluta sluka hela armen in i kroppen på sig. Man skulle få vara ganska hård mot "Leo", annars kunde han kramas lite för hårt, men han skulle lyssna när man bad honom gå och lägga sig.

J ville ha en apa, en som var mjuk, som man kunde hålla i handen och som kunde hämta chipspåsen högt upp på hyllorna. Apan skulle även få springa runt på gardinstängerna.

Jag var mest fascinerad över en dinosaurie som C visade i en tidning, han var 16 meter lång och 6 meter hög. Huvudet var 1,75 meter långt och han hunde äta fisk. Jag skulle få plats i hans mun, raklång.

Vi är ett gäng med fyra personer i. J, C, D & S... vi är inte som folk i regel är, men vi har kul.

När jag kom hem tänkte jag: jag har ett husdjur, hon är lagom stor, lagom tuggig och aldeles lagom mycket individ. Hon är som en korsning mellan säl, fågel, hund, clown och bältdjur. Jag har allt jag behöver och lite till i henne.

Gick hem ifrån jobbet och var trött, såg fram emot ett samtal runt bordet och någon att bolla nya idéer med. Kom hem ifrån jobbet, hemmet var mörkt och Mormor var själv. Jag åt mackor till middag och tog ett bad med mycket skum, såg en film och fick huvudvärk. Det är fortfarande tomt i lägenheten. Mörkret är påträngande och det är riktigt tyst runtom, ensamt.

Imorgon vankas ledighet, imorgon vankas sovmorgon.

Imorgon vankas kalas...

Mormor har fått tillträde till sängen igen, det där höll inte många dagar. Slutade med att hon varje kväll somnade på sin säng och varje morgon vaknade hon i min.

Så kan det gå.

 

Julbord på Ikea.

-trångt

-utplockat

-roande

 

Vi har lärt oss.

-respektera personalen

-ha inte brottom

-ta allt med ett skratt

Fredagskvällen har inte spenderats med varken Idol eller Nobelfesten, den har spenderats med Ben&Jerry och Danny McCoy. En perfekt fredag med andra ord!

Sista arbetsdagen för veckan väntar...

...med förkylning...

Jag är lite av en tänkare, har alltid varit och hoppas att jag alltid förblir. Dom bästa tankarna kommer oftast när jag är ute på promenad och njuter av miljöer av alla de slag.

Jag har en bekant/vän som hastigt gick bort för ganska precis en vecka sedan. Han var otroligt hjärtlig, snäll, driftig och allt för ung. Jag gick in på hans facebook idag, tittade lite, kom in på hans flickväns sida och då slog det mig:


I mitt liv har jag alla jag behöver. Jag har en familj som älskar mig och alltid ställer upp. Jag har vänner som kan skratta åt mina brister och som står vid min sida, de viker inte av, inte ens när dom egentligen skulle vilja. Efter en kris har jag alltid någonstans att ta vägen, vänner sållas under livets gång, men efter en kris står alltid dom bästa kvar. När jag kommer hem efter jobbet möts jag varje dag av en viftande svans och ögon fyllda av kärlek. Jag har en individ kring mig, 24-7, som skulle bli knäckt utan mig, som inte skulle klara sig utan mig i sitt liv. Jag har ett hem, en fantastisk sambo, ett jobb och jag har frihet. Jag är 24 år, jag lever och jag lever bra! Jag har kvar alla viktiga, har inte förlorat någon.

Så.. till alla er som står pall, som kan skratta åt mina brister och som alltid finns där: Tack!

Idag på promenaden blev det massor av hundmöten.

Mormor har börjat lägga på sig en konstig olat. När hon möter en hund kan hon ibland ge ifrån sig ett konstigt morr-tjut. Det låter ungefär som en skrikande Kalle-Anka. Idag insåg jag vad det ljudet handlar om; osäkerhet. Vi var på promenad och bakom oss dök det plötsligt upp en amstaffhane, en stor och grov kille. Mormor hann inte er än att titta på honom innan hon drog av det där tjutet. Som "tur" var, hade han inte sin ägare med sig utan en som var hundvakt, så dom var "dumma" nog att gå fram och låta hundarna hälsa. Mormor kröp ihop till en liten miniboll och gjorde allt för att fjäska in sig hos bjässen. Det slutade med att hon gick därifrån med en längtan i blicken. Jag tror att hon blev lite kär.

I parken träffade vi en japansk spets, en kille på 9 månader. Han skällde och sprang runt, Mormor skällde inte, men hn gjorde sina vanliga glädjestuds. Det var en trevlig hund som jag tror att Mormor skulle ha mycket roligt med, lössläppt.

På vägen tillbaka till hemmet och värmen mötte vi ytterligare en hund. En hund som jag mött i parken förut och haft svårt att tolka vilka raser den har i sig. Det är en helsvart hund, någon centimeter högre än Mormor, ser ut som en mini variant av Cane Corso. Hon var två år, en trevlig prick som tydligen är väldigt staffig av sig till sättet. ...justja, raserna då (håll i er): Cocker och fransk bulldog!!!!