Modersinstinkterna ligger djupt gömda hos mig, men det krävs tydligen inte mycket så ligger dom på ytan och sprätter.

Folk (oftast yngre grabbar med utländsk härkomst) i den här stan blir som tokiga när jag och Mormor möter dem på promenaden. I höstas fick jag be två killar "fara och flyga" efter att dom gått bakom mig och Mormor i 10 minuter och visslat till henne, lådsasmorrat och garvat läppen av sig när Mormor då kollade åt deras håll, blev förvirrad och var nära att fälla sin matte.

Idag var det dags igen, två yngre killar i en bil kommer körandes på en liten väg bredvid en skola, dom började lådsasmorra, vissla och väsnas. Om det hade varit bra där hade jag inte behövt bli tokig, men sen körde dom fram och tillbaka. Riktade bilen så att det såg ut som att dom skulle "stanna till" bredvid oss och ibland som att dom skulle "köra på" oss. Helatiden väsnandes. Mormor blev rädd och jag blev galen.

Jag fick ta till det som låg närmast till hands, en dödsblick och ja.. ett fuckyoufinger!
Hade jag fått en chans att prata med dom hade dom fått höra en ramsa väl valda ord och jag är rätt glad att fallet inte blev så. Jag hade nog betraktats, av omvärlden, som en rätt hysterisk hundägare.