På kvällsrastningen möter vi ofta en Yorkie och hans husse, yorkien är 10 år och rätt skröpplig. Hans husse är glad i hågen och stannar och pratar nästan jämt. Yorkie är inte så intresserad av att leka med Mormor och det har hon lärt sig, så hon håller sig undan.

Ikväll stod de på andra sidan gatan och pratade med en kvinna, hon klappade på yorkie och pratade glatt med husse. När yorkie fick syn på oss blev han nog överraskad och gav ifrån sig ett litet vrål, varpå kvinnan sa: "jaa, jag förstår han, jag skulle också reagera så om jag såg en sån hund". Hussen säger då: "Det är en tik, hon är jättesnäll, de brukar träffas, det är bara att han är så gammal och kan reagera lite oväntat ibland". Kvinnan blev stum.

Jag gick stolt vidare och tackade min lyckliga stjärna för att det var "rätt" granne som stod där när kvinnan sa dessa ord.