Uppsala, jag älskar dig.

img_5306 (MMS)

Uppsala, jag älskar dig.


Dag 16 – Min första kyss



jag minns inte.
men jag kan lova att såhär fint, det var det inte.

Dygnets 24 timmar

Nu har Kakan flyttat in och likt den virvelvind hon är har hon vänt allt upp&ned, på ett bra sätt. Vardagen fick plötsligt ett uppsving och dygnets timmar räcker inte till. Hemmet har fyllts med kartonger och vardagsrummet liknar mer än möbelbutik (utan ordningen) än just ett vardagsrum. Mormor är nöjd med vår nya sambo då hon blir överröst med kärlek och uppmärksamhet av ännu en individ.



"Vem behöver en karl när man har Mormor & en diskmaskin?"
-Kakan, 30 mars 2011

Dag 15 - Mina drömmar


Just nu i denna stund drömmer jag om en galen, varm och spännande sommar.
Ta mig dit.

Mattens samvete.


Som hundägare har jag ett ansvar över min hund. Det är jag och bara jag som ska se till att hon mår bra. Mormor kräver inte så mycket, en timmes promenad och lite huvudarbete varje dag brukar räcka för att hon ska vara lagom nöjd. Jag känner dock att jag skulle vilja ge mer, jag saknar att slippa känna av det dåliga samvetet. Jag saknar att kunna släppa henne i en skog och att gå spår, hon mår så bra av det.

Att vi bor som vi bor gör verkligen inte saken bättre och vet ni? idag glömde jag helt bort lunchpromenaden.
Skämmes på mig, skämmes på matten i hemmet!

Lyckliga gatan.



Igår startades dagen som vanligt med hundpromenad, igår gick promenaden till en park där Mormor fick springa lös och leka av sig. På vägen hem gick jag förbi ett oområde där jag bodde förut. Det området gör mig glad, husen är fina och minnerna är härliga. Låt mig presentera: Lyckliga gatan.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?



idag är det söndag, på söndagar går jag klädd i mjuka, lediga kläder.
idag är det söndag, på söndagar byter jag jeansen emot mjukis och leggings.
idag är det söndag, jag gillar mjuka dagar som söndagar.

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan har gått otroligt lågsamt och jag har varit tröttare än vanligt. Veckan har präglats av helgens planer, jag har planerat och längtat. Nu är fredagen här och visserligen blev kvällens planer inställda i sista minuten, men jag har fortfarande morgondagen att se fram emot. För det som händer imorgon, det blir banne mig inte inställt iallafall.


Födelsedag.



Idag firar vi (mentalt) Charlie.
Han fyller 8 år och jag hoppas och tror att han har en fantastisk dag med sin nya familj.

En helt vanlig torsdag.

Efter åtta timmars jobb är det livsfarligt att sätta sig ned, gör jag det så kommer jag inte igång på hela kvällen. Så för att slippa bli en slöfock har jag bestämt mig för att göra bort alla måsten direkt efter jobbet. Idag har jag hunnit med en snabbstädning, mathandling, matlagning, hundträning, hundpromenad, jag har till och med förberett morgondagens middag. Nu ska soporna bäras ut och sen får jag koppla av, jag har fredag i sinnet så jag bjuder mig själv på ett glas vin i badkaret.

Det är vardagslyx och "dra mig på en liten vagn" vad jag förtjänar det! ;)

Dag 12 - I min handväska



Såhär såg det ut i min handväska på morgonen. En plånbok, två gorbys och en bok. Under dagen byttes gorbysarna ut mot några armband som jag fyndade på jobbet. Det är farligt att jobba på Hårguiden/Kaktuz.


Dag 11 - Mina syskon



Tripp, Trull, Trapp
det är vi det.

Storasyster och lillasyster. Jag skulle kunna berätta hur många historier som helst, jag skulle kunna berätta om deras del i i mitt liv, men inget av det jag berättar kan göra dom rättvisa.

och ja.. vi säger Tripp (äldst), Trapp, Trull (yngst).

lydig/olydig?


På senare tid har jag funderat över hur jag ska lägga upp träningen för Mormor. Folk verkar tycka att jag ska ha bättre "pli" på henne och att jag borde träna henne mer. Jag köper detta och funderar, funderar och funderar... Men idag slog det mig. Jag har inte en otränad hund, hon är inte "olydig". Hon kommer på inkallning, hon äter varken hundar, barn eller vuxna människor, hon åker snällt buss/tåg och ogillar endast möten med vissa hundar av grövre typ. Hundmöten är något jag jobbar på dagligen och hon har till och med börjat skvallra på dessa hundar nu. Hon backar vid tillsägelse från andra hundar, hon drar sällan i kopplet. Dessa saker är de som känns viktigast för mig, att ha en hund som fungerar i samhället.

Att Mormor hoppar på folk av ren lycka, att hon pussar tills hon har svårt att stå och att hon nästan kryper ur kroppen av iver när det kommer folk på besök ser inte jag som "olydighet". Och tro mig, jag har provat träna bort det, jag har jobbat hårt för det. Jag skyller detta beteende på gener, den jagdöörvadjagblirgladavermänniskor,jagälskarerjagälskarer-genen som vi staffägare får leva med.

Jag undrar också över hur folk upplever en lydig hund? Ibland blir jag mörkrädd och tror att folk faktiskt tycker att lydiga hundar är dom som alltid går fot och går till bädden efter bara en blick ifrån ägaren. Hundarna som inte tar några egna initiativ och inte tar ett steg längre utan ett ok ifrån sin matte/husse.

Min hund är en lycklig hund, hon tar egna initativ i livet, hon är kreativ. Min hund saknar mig när jag är borta och vill vara med mig när jag är hemma. Min hund är mitt liv, hon är min klippa och jag skiter i alla pikar och kommentarer. Min hund är bra och den som inte kan leva med hennes personlighet behöver inte hälsa på oss. För hos oss möts man upp av ett kärleksfullt vilddjur av bästa sort!

Stop this train.


Likt ett lok ångar jag fram, utan hinder eller en tanke på att stanna upp.
I allt i livet, har alltid varit så. Hastiga beslut varvas med impulsiva åtaganden.
Allt ska gå fort, för fort.

Dags att dra i bromsen, låta vinden föra mig framåt och se var ja hamnar.


Dag 10 - Det här hade jag på mig idag



När kvällen närmade sig drogs förstås mjukisarna på.


Dag 9 - Min tro


Oj, den här är svår. Jag tror på något, vad vet jag inte. Jag kan be när jag känner att det behövs och jag kan skicka ett tack till någon/något. Om det då råkar vara min lyckliga stjärna eller nån typ av gud vet jag inte. Ibland tror jag att det är mina förfäder. Jag säger inte att det finns nåt men tron på att det finns något gör iallafall mig tryggare. Det skulle ju kunna vara (som J ibland tror) att vi är Simsar och att det jag tror på egentligen är en annan människa som sitter vid datorn och styr, vad vet jag? ;)

Något jag tror på är iallafall luft och kärlek.
Två ingredienser vi kan leva länge på.


Luleå.


Sent igår landade planet från Luleå på Arlanda. Det var en trött och nöjd Sussie som stegade ur planet och satte sig på bussen mot Uppsala.

Jag har haft en fantastisk helg i Luleå med vänner av oslagbar kvalité. När jag kom fram på fredagen fick jag en lätt ångestkänsla, det känns som att komma tillbaka till brottsplatsen. Sådär bitterljuvt. Lördagen spenderades på isen, isvägen var vacker och naturen runt likaså. Vi gick till en ö och åt varmkorv och på vägen tillbaka till stan slog det mig: Jag kommer nog aldrig att bo här igen.

Dags att leta efter ett bra substitut till Luleå. Det blir svårt, men det är nog inte omöjligt.


Vem kan klandra mig?

Idag åker jag till Luleå. Mormor kommer att vara hemma med David och det är med en tung känsla som jag lämnar bort henne. Jag vet inte varför, det fungerar hur bra som helst men jag har så svårt att släppa ifrån mig henne. I vanlga fall skulle jag sitta här med dödsågest över flygningen men idag är det att lämna bort Mormor som känns tungt.


Genast tänker jag på en replik ifrån sällskapsresan, lite omgjord dock..
Hon kan vara ensam, jag är inte rädd.


Dag 8 - Ett ögonblick


Ett ögonblick och du...

står ensam kvar, tappar din bästa vän, skapar ett barn, fattar ett livsavgörande beslut, försvinner, förlorar en som står dig nära, är förlovad, ger upp, vinner på lotto, räddar ett liv.

Ett ögonblick och livet är förändrat.

En kusins plats.


Det känns konstigt att skriva om mina bästa vänner utan att nämna min kusin. Hon har funnits vid min sida sen vaggans vår och trots en knagglig start med blyghet och pinsam tystnad har vi vuxit fast vid varandra. Så länge jag kan minnas har vi skrattat, tjurat, surrat, planerat och stöttat varandra i livets alla skeden.

...men hon är mer som en vä(n)ster, vän och syster i en.

Dag 7 - Min bästa vän

Jag är en lyckligt lottad människa, jag kan inte peka ut bara en bästa vän. Jag har så många att ingen får bära den titeln själv. Alla är de min bästa vän, alla förtjänar de den titeln. Att ha sådär många bästa vänner har sina fördelar, problemet är bara att telefonräkningen blir dyr.



...men Mormor, hon har en speciell plats i mitt hjärta.

Dag 6 - Min dag

En tidig och ganska segstartad dag, för första gången på länge valde jag att trycka på snoozeknappen. Jobb, hundpromenader, hundträning, städning, matinköp, bak, memory och häng med 4:an stod på menyn innan det var dags att varva ned och komma i form till morgondagen.

Behöver jag nämna att jag trivs på jobbet? Eller har jag nämnt det förut?
Imorgon väntar en hårförlängning.






Slalom


Kärlek








När jag är sjuk ligger Mormor troget bredvid mig i sängen och står snällt ut med korta promenader och svettiga nätter. Hon håller mig varm när jag fryser och hon nosar bort tårarna när jag känner mig ynklig. Nu mår Mormor dåligt, ett efterskalv av märgbenet hon fick i förrgår. Och vad gör jag? Jo, tar hand om henne och står snällt ut med att plocka bajs - ute & inne, natt som dag. Det är banne mig kärlek det!

Dag 5 - Vad är kärlek?




Omtanke.
Familj & vänner.

Det är kärlek för mig.


Konstiga tider.

Inget är som det ska.

Att folk inte kan bete sig är ingen nyhet, men ibland tar dom priset.  Jag har förut skrivit och berättat om att det har varit en konstig period med konstiga händelser. Det är inte över än, tydligen.

Annars då...

-Jag jobbar på Hårguiden, vi har fullt upp och jag trivs hur bra som helst.
-Mormor överraskar mig dagligen med nya, positiva sidor. Det märks att även hon blir äldre och klokare.
-På fredag lyfter planet mot Luleå och jag ska få spendera en hel helg med mina älskade vänner från Norr.
-Den härliga känslan i kroppen sitter kvar, livet är verkligen fullt av överrasknigar.


Idag kände jag doften av vår. Om så för ba...

img_4779 (MMS)

Idag kände jag doften av vår. Om så för bara en millisekund så gjorde det min dag.


Ett minne

I brist på idéer och ord bjuder jag på en låt som får stå för en känsla och ett minne. En härlig känsla och ett lyckligt minne. Jag ser tillbaka, ler och somnar gott.




Dag 4 - Det här åt jag idag



Dagens lunch:

Ugnsstekt älg med krispig sallad.


4:an

 

Vänner. Mat. Prat. Skratt.
Så som lördagar bör spenderas.

Utan dina andetag.


Dag 3 - Mina föräldrar


Mamma - Anna-Liisa

Min mamma är nog min största inspirationskälla. Det är henne jag ringer när alla de stora och minimala livsfrågorna behöver besvaras. Mamma har en imponerande historia och även om hon är hjärtlig och öppen så har hon många välbevarade hemligheter. Hon är en spännande kvinna som lärt mig otroligt mycket om livet. Min positiva livssyn har jag henne att tacka för. Mamma är hon med livserfarenhet, mamma är hon som förstår allt men ändå ingenting, mamma är djupet, känslan och humorn.


Pappa - Risto

Pappa står för tryggheten, han skulle vända upp och ned på Världen för sina "flickor". Han är naturen personifierad och har ett hjärta av finaste sort. Pappa är en människa med humor, han ställer upp och han finns där, redo för allt. Att växa upp med pappa vid min sida har gjort mig till en kvinna som kan, vill och gör. Pappa är han med kunskapen, kärleken och omtanken.




Dag 2 - Min första kärlek

En stor, mörk och klumpig kille i sina bästa år. Jag var ung, osäker och tonårsolycklig. Han var mitt stora stöd i livet och min absoluta första riktiga kärlek. Sorgen att förlora honom tog många år att komma över och jag får fortfarande en tung känsla i bröstet när jag tänker på honom. Men jag var för ung och hur mycket kärlek och hur fin relation vi än hade så räckte det inte.

Men att han var min första, stora kärlek.
Låt mig presentera..


Gaston
(bilden hittade jag på internet via hans sista ägare)


Dag 1 - Om mig



24 år (blir inom en allt för snar framtid 25), filosoferar och fantiserar 24-7 sen barnsben, trodde förut att jag hade en magisk kraft (som tjejerna i Förhäxad), jobbar som frisör, tror på spöken, älskar surströmming, äger Världens bästa hund (föstås), har en (enligt mig) jätte knasig familj med skumma egenheter, överdriver - ofta, är stolt storasyster och lillasyster, älskar naturen men skulle (som det känns nu) aldrig bosätta mig på landet, skor (57 par?), gråter sällan, skrattar ganska ofta, ser mig själv som äventyrlig men det stämmer nog inte allt för bra, längtar efter syskonbarn, svag för choklad, blir lätt förälskad - i allt och alla, morgonmänniska, beroende av spotify, pratar i sömnen, blir glad av mina vänner, har vampyrtänder, känslomänniska, sambo med två pers, ser mig själv som människokännare, har sett filmen "the Holiday" minst 20 gånger, tycker att läsk i form av cola osv är superäckligt, pratar mycket i telefon (februari: ca 60 timmar), är utbildad hundinstruktör och ägen trots detta en ganska "olydig" hund, har jobbat med telefonförsäljning och som badvakt, har (nästan alltid) stenkoll på när folk ljuger, tror att maten är vägen till kvinnans hjärta - inte mannens, har svarta fingrar (dödar varenda blomma i min närhet), har en bonussyster i min kusin, har svårt att släppa gamla händelser, har drömt sanndrömmar (slump eller ej, det vet man aldrig), badar inte utomhus, planerar allt, skulle inte få ihop livet utan min almanacka, vinet - det röda - en fredag i badet, avskyr nyklippt hår (på mig själv) - älskar det på andra, sjukt öppen för nya saker, tycker fortfarande att mamma och pappa tjatar, jag har alltid rätt - tills jag är motbevisad, önskar att jag levt på slutet av 1800- början på 1900-talet, tycker att politik är tråkigt och hatar att räkna vuxenpoäng.


Det var några saker om mig, finns hur mycket som helst att skriva men jag börjar få brottom iväg, som vanligt.

Utmaning.

Okej, efter att bläddrat igenom dagens skörd av bloggar inser jag att jag är en av få som aldrig gått med på någon utmaning i bloggen. Jag ska försöka skriva lite om varje ämne och se hur långt jag orkar med. (Skulle aldrig göra detta om jag inte vore så sjukt uttråkad på att vara ledig)


Kan dessutom bli så att jag skriver om fler saker på en dag, beror helt på hur sakta tiden går tills jag börjar jobba igen.


så... såhär kommer det att se ut:


Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

 


En medvindspromenad i motvind.





Det blev en morgonpromenad i hård motvind men vi hade medvind på ett helt annat plan.


I mina vänners sällskap.

Igårkväll bokade jag en resa till Luleå, till mina vänner. En fredag, inte allt för långt ifrån idag får jag träffa dem igen. Tänk att det gått en lång tid sen sist nu, senast ja var i Luleå var i augusti och nu ska jag dit igen. Sju månader senare, ett bagage lättare och nån centimerer längre.

Jag välkomnar mig själv; Luleå, gör dig redo!


Hantverk.




Min nya väggbonad, tillverkad idag.
Jag är toknöjd och detta är vad jag först kommer att se när jag kommer in i rummet och när jag vaknar. Oj, vad dagarna kommer att bli bra nu.


Glädje.

Den livsglädjen jag känner nu är inte av denna Värld. Jag vaknar med en stor sol i sinnet varje dag och dagarna bara springer förbi. Jag har en otrolig energi och ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna detta? Det har bara gått ett par dagar av detta pårosamolnliv men det här tänker jag leva på länge.

Varför, undrar ni säkert då, vad gör Sussie såhär glad?

Kan det vara kärlek?
Kan det vara en stor nyhet?
Har hon vunnit pengar?

nej nej nej... Det är bara en sån där utanorsaklycka, då allt känns rätt och inget är svårt. Jag har de mest fantastiska männikorna kring mig, inte alltid nära, men nu känns dom närmare än någonsin. Jag har valt att släppa allt jag inte kan kontrollera och försöker att leva för mig själv, bara mig. Ledigheten gör nog sitt, jag hinner med allt jag vill och jag kommer ut i "naturen".

Våren närmar sig och isen inom mig smälter i samma fart som den ute. Snart mina kära vänner, snart står jag i grönska och blommar, precis som Uppsalas somrar. Precis lika strålande, ståtligt och vackert.



Internationella kvinnodagen.

"Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen."
-Wikipedia

Idag är det återigen sol i Uppsala och dagen började återigen med en lågpromenad.
Sen har jag städat, städat och städat. Nu är hemmet fint och prydligt.
Tydligen ska det ätas bruna bönor med fläsk fettisdagen till ära, sen blir det en till promenad.
Mormor ska få springa av sig i en rastgård, längtar redan ut på nästa sväng.

Uppsala är vackert idag!

Life is good...

5:e gången gillt.

Vissa dagar hinner jag med mycket, som idag.. Har haft fullt upp och ändå hinner jag med att uppdatera hela fem (!) gånger.

Jag har ju fått upp inspirationslågan vad gäller hundträning och skapande av alla sorter.

Det här är vad som cirkulerar i huvudet på mig nu:

  • Nästa konst att lära Mormor.
  • Hur jag ska lyckas övertala syster att ge mig hennes systemkamera så att jag kan börja träna fotografering, på riktigt.
  • Tavlor.
  • Pärlplattor.
  • Morgondagens färgning.
Skulle så gärna vilja fortsätta med "halta" inlärningen på Mormor men hon gillar inte den övningen och ger upp. En sån gång saknar jag Charlie, att lära honom en konst i den klassen hade varit en fröjd.

Så, en uppmaning till er hundägare som läser: Lär in "halta" på era hundar, jag vill se det! Gärna på en staff.


Kom igen!

Uppletat.

Till utställningsträningen dammades förstås det fantastiskt fina utställningshalsbandet av.

 

..och ja, jag for på passet. Jag klarade det, nätt och jämt. Inte för att det var för tungt utan för att kordinationsförmågan tycks ha lämnat min kropp för att aldrig komma tillbaka. Tur att jag har självdistans. ...och ett gott skratt förlänger livet, inte sant?

 

 


Gå runt då...



"Det tar sig", sa mordbrännar´n! Gå runt börjar likna mer ett gå runt än tidigare. Idag blev jag blev även inspirerad att ta tag i utställningsträningen igen. Så nu har vi struttat runt i lägenheten, ställt upp oss och sedan struttat vidare. Hemma skulle hon bli utställningschampion.

Nu när hunden fått jobba är det min tur. Håll tummarna för mig, för aerobics, det var inte igår.

F&S

Nu när våren börjat göra sig påmind har jag helt tappat suget på att träna. Jag promenerar gärna och mycket men att gå in i en träningslokal är inte motiverande nog. Mormor tackar glatt för det förstås, men jag behöver den andra typen av träning också. Det värker i kroppen och den skriker efter stabilitet. Därför bokade jag precis in (håll i er) ett aerobicpass. Jag kommer att förbanna detta val sekunden de slår på musiken och tycker att jag ska hoppa med, förbanna var ordet. Jag gillar inte aerobics... men bokar jag inte ett pass så tar jag mig inte iväg heller.

Nu har jag dessutom skrivit det här vilket gör mig lite lätt tvungen att ta mig iväg på det förbaskade passet.

Vi ses, 19:00, på Friskis.


Hjärter Dams sista sång.


där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

-Lars Winnerbäck.




kan det vara...?

På min lediga tid läser jag ibland en blogg eller två, oftast läser jag om mina vänner och deras liv, ibland även om hundar. På senare tid har jag dock samlat upp en massa nya bloggar på hög, jag läser dom inte varje dag men när jag känner att jag vill söka den där lilla extra lyckan smyger jag dit, tittar, spanar och suger in inspiration..

Ikväll har jag en pirrande känsla i kroppen, ni vet när allt står upp och ned och ingenting fungerar. När det alltid är sol och vatten blir till vin.. En sån känsla får jag när jag ser detta:

 

 

 

kan det vara...

inspiration?


En dag i solen.

Uppsalas sol strålade starkare än vanligt och ett oväntat besök dök upp. Det blev en promenad till en park där det grillades korv och sjöngs med stängd mun. Mormor sprang av sig och spanade på korven som låg frestande på grillen. Nu sticker det i kinderna och kläderna luktar rök. Det känns lite som hemma, men bara lite.















SMS-inlägg

img_7693 (MMS)


SMS-inlägg

img_3444 (MMS)


just nu.




uppradat

Det händer mycket i huvudet men det kommer inte ut.
Att få ner tankar på tangenterna brukar i vanliga fall komma naturligt, men inte nu.

Jag får berätta i stolpversion. Dagens:

jobb: supertrevligt och lättsamt.
Mormor: pigg, glad med nya påhitt. (börjat hetsspringa innan hon gör nr2)
matte: nyfiken, förväntansfull och frågande.
hem: rent.
planer: många.
trall: white light moment.
konstiga: ett enormt begär efter färdigköpt sockerkaka (!?)
glädje: vårtecken.

Ett år

Idag för ett år sedan Flyttade vi till Uppsala och en ny, spännande era i livet startades. Idag för ett år sedan opererades Mormor på Strömsholm. Idag för ett år sedan var en tung, stor och lång dag i mitt liv.








Hon har kämpat på bra, fröken Mormor. För ett år sedan fick vi knappt gå mer än fem minuter per promenad, hon fick inte hoppa upp i soffor eller gå i trappor. Att springa lös eller leka med hundar blev fördömt och agility blev ett minne blott. Under våren förra året gick vi varandra på nerverna, det kröp i Mormors kropp och matte blev tokig av den ständiga understimulansen hos hunden. Vi fick trappa upp promenaderna sakta och i maj kunde vi börja gå 15-20 minuter en gång om dagen.

Inte först i augusti fick vi en friskförklaring och då fick hon springa lös första gången på länge, skogarna i Sundsvall gick inte säkra och Mormor njöt som aldrig förr. Vi började träna viltspår "på riktigt" och tävlandet satt igång. Resten vet ni, en flytt och några veterinärbesök senare är hon sitt vanliga jag igen och ikväll har vi vandrat runt i Uppsala stad i en timme, miljöträning och lek på stationen som hon då, för ett år sedan var livrädd för.






You were one of a kind
One who'd never give in
Even when they put a price on your head

Rise again little fighter
And let the world know the reason why
Shine again little fighter
And dont let 'em end the things you do

And you were one with a cause
And a reason to be
You were a fighter for peace on this earth

Run along little fighter
Oh cause I was there beside you
Never stop believing, so rise

Yeah, don't let 'em ever end the things you do

White Lion - Little Fighter

RSS 2.0