Uppsala, jag älskar dig.
Uppsala, jag älskar dig.
Dag 16 – Min första kyss
jag minns inte.
men jag kan lova att såhär fint, det var det inte.
Dygnets 24 timmar
"Vem behöver en karl när man har Mormor & en diskmaskin?"
Dag 15 - Mina drömmar
Just nu i denna stund drömmer jag om en galen, varm och spännande sommar.
Ta mig dit.
Mattens samvete.
Som hundägare har jag ett ansvar över min hund. Det är jag och bara jag som ska se till att hon mår bra. Mormor kräver inte så mycket, en timmes promenad och lite huvudarbete varje dag brukar räcka för att hon ska vara lagom nöjd. Jag känner dock att jag skulle vilja ge mer, jag saknar att slippa känna av det dåliga samvetet. Jag saknar att kunna släppa henne i en skog och att gå spår, hon mår så bra av det.
Att vi bor som vi bor gör verkligen inte saken bättre och vet ni? idag glömde jag helt bort lunchpromenaden.
Skämmes på mig, skämmes på matten i hemmet!
Lyckliga gatan.
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
idag är det söndag, på söndagar går jag klädd i mjuka, lediga kläder.
idag är det söndag, på söndagar byter jag jeansen emot mjukis och leggings.
idag är det söndag, jag gillar mjuka dagar som söndagar.
Dag 13 - Den här veckan
Födelsedag.
Idag firar vi (mentalt) Charlie.
Han fyller 8 år och jag hoppas och tror att han har en fantastisk dag med sin nya familj.
En helt vanlig torsdag.
Det är vardagslyx och "dra mig på en liten vagn" vad jag förtjänar det! ;)
Dag 12 - I min handväska
Dag 11 - Mina syskon
Tripp, Trull, Trapp
det är vi det.
och ja.. vi säger Tripp (äldst), Trapp, Trull (yngst).
lydig/olydig?
På senare tid har jag funderat över hur jag ska lägga upp träningen för Mormor. Folk verkar tycka att jag ska ha bättre "pli" på henne och att jag borde träna henne mer. Jag köper detta och funderar, funderar och funderar... Men idag slog det mig. Jag har inte en otränad hund, hon är inte "olydig". Hon kommer på inkallning, hon äter varken hundar, barn eller vuxna människor, hon åker snällt buss/tåg och ogillar endast möten med vissa hundar av grövre typ. Hundmöten är något jag jobbar på dagligen och hon har till och med börjat skvallra på dessa hundar nu. Hon backar vid tillsägelse från andra hundar, hon drar sällan i kopplet. Dessa saker är de som känns viktigast för mig, att ha en hund som fungerar i samhället.
Att Mormor hoppar på folk av ren lycka, att hon pussar tills hon har svårt att stå och att hon nästan kryper ur kroppen av iver när det kommer folk på besök ser inte jag som "olydighet". Och tro mig, jag har provat träna bort det, jag har jobbat hårt för det. Jag skyller detta beteende på gener, den jagdöörvadjagblirgladavermänniskor,jagälskarerjagälskarer-genen som vi staffägare får leva med.
Jag undrar också över hur folk upplever en lydig hund? Ibland blir jag mörkrädd och tror att folk faktiskt tycker att lydiga hundar är dom som alltid går fot och går till bädden efter bara en blick ifrån ägaren. Hundarna som inte tar några egna initiativ och inte tar ett steg längre utan ett ok ifrån sin matte/husse.
Min hund är en lycklig hund, hon tar egna initativ i livet, hon är kreativ. Min hund saknar mig när jag är borta och vill vara med mig när jag är hemma. Min hund är mitt liv, hon är min klippa och jag skiter i alla pikar och kommentarer. Min hund är bra och den som inte kan leva med hennes personlighet behöver inte hälsa på oss. För hos oss möts man upp av ett kärleksfullt vilddjur av bästa sort!
Stop this train.
Likt ett lok ångar jag fram, utan hinder eller en tanke på att stanna upp.
I allt i livet, har alltid varit så. Hastiga beslut varvas med impulsiva åtaganden.
Allt ska gå fort, för fort.
Dags att dra i bromsen, låta vinden föra mig framåt och se var ja hamnar.
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 9 - Min tro
Oj, den här är svår. Jag tror på något, vad vet jag inte. Jag kan be när jag känner att det behövs och jag kan skicka ett tack till någon/något. Om det då råkar vara min lyckliga stjärna eller nån typ av gud vet jag inte. Ibland tror jag att det är mina förfäder. Jag säger inte att det finns nåt men tron på att det finns något gör iallafall mig tryggare. Det skulle ju kunna vara (som J ibland tror) att vi är Simsar och att det jag tror på egentligen är en annan människa som sitter vid datorn och styr, vad vet jag? ;)
Något jag tror på är iallafall luft och kärlek.
Två ingredienser vi kan leva länge på.
Luleå.
Sent igår landade planet från Luleå på Arlanda. Det var en trött och nöjd Sussie som stegade ur planet och satte sig på bussen mot Uppsala.
Jag har haft en fantastisk helg i Luleå med vänner av oslagbar kvalité. När jag kom fram på fredagen fick jag en lätt ångestkänsla, det känns som att komma tillbaka till brottsplatsen. Sådär bitterljuvt. Lördagen spenderades på isen, isvägen var vacker och naturen runt likaså. Vi gick till en ö och åt varmkorv och på vägen tillbaka till stan slog det mig: Jag kommer nog aldrig att bo här igen.
Dags att leta efter ett bra substitut till Luleå. Det blir svårt, men det är nog inte omöjligt.
Vem kan klandra mig?
Genast tänker jag på en replik ifrån sällskapsresan, lite omgjord dock..
Hon kan vara ensam, jag är inte rädd.
Dag 8 - Ett ögonblick
Ett ögonblick och du...
står ensam kvar, tappar din bästa vän, skapar ett barn, fattar ett livsavgörande beslut, försvinner, förlorar en som står dig nära, är förlovad, ger upp, vinner på lotto, räddar ett liv.
Ett ögonblick och livet är förändrat.
En kusins plats.
Det känns konstigt att skriva om mina bästa vänner utan att nämna min kusin. Hon har funnits vid min sida sen vaggans vår och trots en knagglig start med blyghet och pinsam tystnad har vi vuxit fast vid varandra. Så länge jag kan minnas har vi skrattat, tjurat, surrat, planerat och stöttat varandra i livets alla skeden.
...men hon är mer som en vä(n)ster, vän och syster i en.
Dag 7 - Min bästa vän
...men Mormor, hon har en speciell plats i mitt hjärta.
Dag 6 - Min dag
Behöver jag nämna att jag trivs på jobbet? Eller har jag nämnt det förut?
Imorgon väntar en hårförlängning.
Slalom
Kärlek
Dag 5 - Vad är kärlek?
Omtanke.
Familj & vänner.
Det är kärlek för mig.
Konstiga tider.
Att folk inte kan bete sig är ingen nyhet, men ibland tar dom priset. Jag har förut skrivit och berättat om att det har varit en konstig period med konstiga händelser. Det är inte över än, tydligen.
Annars då...
-Jag jobbar på Hårguiden, vi har fullt upp och jag trivs hur bra som helst.
-Mormor överraskar mig dagligen med nya, positiva sidor. Det märks att även hon blir äldre och klokare.
-På fredag lyfter planet mot Luleå och jag ska få spendera en hel helg med mina älskade vänner från Norr.
-Den härliga känslan i kroppen sitter kvar, livet är verkligen fullt av överrasknigar.
Idag kände jag doften av vår. Om så för ba...
Idag kände jag doften av vår. Om så för bara en millisekund så gjorde det min dag.
Ett minne
Dag 4 - Det här åt jag idag
Dagens lunch:
Ugnsstekt älg med krispig sallad.
4:an
Så som lördagar bör spenderas.
Utan dina andetag.
Dag 3 - Mina föräldrar
Mamma - Anna-Liisa
Min mamma är nog min största inspirationskälla. Det är henne jag ringer när alla de stora och minimala livsfrågorna behöver besvaras. Mamma har en imponerande historia och även om hon är hjärtlig och öppen så har hon många välbevarade hemligheter. Hon är en spännande kvinna som lärt mig otroligt mycket om livet. Min positiva livssyn har jag henne att tacka för. Mamma är hon med livserfarenhet, mamma är hon som förstår allt men ändå ingenting, mamma är djupet, känslan och humorn.
Pappa - Risto
Pappa står för tryggheten, han skulle vända upp och ned på Världen för sina "flickor". Han är naturen personifierad och har ett hjärta av finaste sort. Pappa är en människa med humor, han ställer upp och han finns där, redo för allt. Att växa upp med pappa vid min sida har gjort mig till en kvinna som kan, vill och gör. Pappa är han med kunskapen, kärleken och omtanken.
Dag 2 - Min första kärlek
Men att han var min första, stora kärlek.
Låt mig presentera..
Gaston
(bilden hittade jag på internet via hans sista ägare)
Dag 1 - Om mig
Det var några saker om mig, finns hur mycket som helst att skriva men jag börjar få brottom iväg, som vanligt.
Utmaning.
Okej, efter att bläddrat igenom dagens skörd av bloggar inser jag att jag är en av få som aldrig gått med på någon utmaning i bloggen. Jag ska försöka skriva lite om varje ämne och se hur långt jag orkar med. (Skulle aldrig göra detta om jag inte vore så sjukt uttråkad på att vara ledig)
Kan dessutom bli så att jag skriver om fler saker på en dag, beror helt på hur sakta tiden går tills jag börjar jobba igen.
så... såhär kommer det att se ut:
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
En medvindspromenad i motvind.
I mina vänners sällskap.
Jag välkomnar mig själv; Luleå, gör dig redo!
Hantverk.
Jag är toknöjd och detta är vad jag först kommer att se när jag kommer in i rummet och när jag vaknar. Oj, vad dagarna kommer att bli bra nu.
Glädje.
Varför, undrar ni säkert då, vad gör Sussie såhär glad?
Kan det vara kärlek?
Kan det vara en stor nyhet?
Har hon vunnit pengar?
nej nej nej... Det är bara en sån där utanorsaklycka, då allt känns rätt och inget är svårt. Jag har de mest fantastiska männikorna kring mig, inte alltid nära, men nu känns dom närmare än någonsin. Jag har valt att släppa allt jag inte kan kontrollera och försöker att leva för mig själv, bara mig. Ledigheten gör nog sitt, jag hinner med allt jag vill och jag kommer ut i "naturen".
Våren närmar sig och isen inom mig smälter i samma fart som den ute. Snart mina kära vänner, snart står jag i grönska och blommar, precis som Uppsalas somrar. Precis lika strålande, ståtligt och vackert.
Internationella kvinnodagen.
Sen har jag städat, städat och städat. Nu är hemmet fint och prydligt.
Tydligen ska det ätas bruna bönor med fläsk fettisdagen till ära, sen blir det en till promenad.
Mormor ska få springa av sig i en rastgård, längtar redan ut på nästa sväng.
Uppsala är vackert idag!
Life is good...
5:e gången gillt.
Jag har ju fått upp inspirationslågan vad gäller hundträning och skapande av alla sorter.
Det här är vad som cirkulerar i huvudet på mig nu:
- Nästa konst att lära Mormor.
- Hur jag ska lyckas övertala syster att ge mig hennes systemkamera så att jag kan börja träna fotografering, på riktigt.
- Tavlor.
- Pärlplattor.
- Morgondagens färgning.
Så, en uppmaning till er hundägare som läser: Lär in "halta" på era hundar, jag vill se det! Gärna på en staff.
Kom igen!
Uppletat.
Till utställningsträningen dammades förstås det fantastiskt fina utställningshalsbandet av.
..och ja, jag for på passet. Jag klarade det, nätt och jämt. Inte för att det var för tungt utan för att kordinationsförmågan tycks ha lämnat min kropp för att aldrig komma tillbaka. Tur att jag har självdistans. ...och ett gott skratt förlänger livet, inte sant?
Gå runt då...
"Det tar sig", sa mordbrännar´n! Gå runt börjar likna mer ett gå runt än tidigare. Idag blev jag blev även inspirerad att ta tag i utställningsträningen igen. Så nu har vi struttat runt i lägenheten, ställt upp oss och sedan struttat vidare. Hemma skulle hon bli utställningschampion.
Nu när hunden fått jobba är det min tur. Håll tummarna för mig, för aerobics, det var inte igår.
F&S
Nu har jag dessutom skrivit det här vilket gör mig lite lätt tvungen att ta mig iväg på det förbaskade passet.
Vi ses, 19:00, på Friskis.
Hjärter Dams sista sång.
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
-Lars Winnerbäck.
kan det vara...?
Ikväll har jag en pirrande känsla i kroppen, ni vet när allt står upp och ned och ingenting fungerar. När det alltid är sol och vatten blir till vin.. En sån känsla får jag när jag ser detta:
kan det vara...
inspiration?
En dag i solen.
SMS-inlägg
SMS-inlägg
just nu.
uppradat
Att få ner tankar på tangenterna brukar i vanliga fall komma naturligt, men inte nu.
Jag får berätta i stolpversion. Dagens:
jobb: supertrevligt och lättsamt.
Mormor: pigg, glad med nya påhitt. (börjat hetsspringa innan hon gör nr2)
matte: nyfiken, förväntansfull och frågande.
hem: rent.
planer: många.
trall: white light moment.
konstiga: ett enormt begär efter färdigköpt sockerkaka (!?)
glädje: vårtecken.
Ett år
Inte först i augusti fick vi en friskförklaring och då fick hon springa lös första gången på länge, skogarna i Sundsvall gick inte säkra och Mormor njöt som aldrig förr. Vi började träna viltspår "på riktigt" och tävlandet satt igång. Resten vet ni, en flytt och några veterinärbesök senare är hon sitt vanliga jag igen och ikväll har vi vandrat runt i Uppsala stad i en timme, miljöträning och lek på stationen som hon då, för ett år sedan var livrädd för.
You were one of a kind
One who'd never give in
Even when they put a price on your head
Rise again little fighter
And let the world know the reason why
Shine again little fighter
And dont let 'em end the things you do
And you were one with a cause
And a reason to be
You were a fighter for peace on this earth
Run along little fighter
Oh cause I was there beside you
Never stop believing, so rise
Yeah, don't let 'em ever end the things you do
White Lion - Little Fighter