Uppletat.

Till utställningsträningen dammades förstås det fantastiskt fina utställningshalsbandet av.

 

..och ja, jag for på passet. Jag klarade det, nätt och jämt. Inte för att det var för tungt utan för att kordinationsförmågan tycks ha lämnat min kropp för att aldrig komma tillbaka. Tur att jag har självdistans. ...och ett gott skratt förlänger livet, inte sant?

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0