Då var helgens äventyr över och jag lämnar Staden S med ett leende på läpparna. Jag har sett nya sidor av stan och folket däri och jag förundras över hur annorlunda familjer är. Min familj är fantastisk och vi har en lugn, ganska lättsam och mjuk jargong. Vi blandar skratt, djupa samtal, gråt, irritation och galenskap som vi serverar på en bädd av djupaste kärlek. Familjen runt det blå bordet har nästan precis samma mix fast en helt annan kryddning. Jag lyssnar, förundras och tar in. Det är kärlek bakom alla ord och jag lär mig något nytt varje gång. ...och mamma M är en hjälte i mina ögon.