8:30, bilen rullar emot skogen utanför Älvsbyn, mamma kör och jag är nervös. Mamma försöker prata med mig om renoveringar och händelser runt om i vardagen, jag bara nickar och säger mmm.. Tillslut får jag be henne vara tyst, jag kan inte fokusera på annat än spår just nu.

9:00, vi kliver ur bilen och möts av en trevlig karl med vitt hår. Han sitter vid sitt röda hus i en skogsdunge, tre gråhundar skäller i hundgården. Vi har glömt pengarna och mamma lämnar mig och Mormor med domaren, hon åker till centrala Älvsbyn och jag kliver in i domarens kök.

9:20, Jag, Mormor och domaren har tagit domarens bil, nu när vi i skogen, bara 10 meter ifrån spårstarten. Domaren pekar och visar hur vi ska börja och Mormor, hon skakar av iver.. nu kör vi!

9:42, Klöven är hittad, jag är lättad. Spåret var långt och komplicerat, det gick genom vatten, myrar, trång skog, stigar, älgbajs osv. Flera gånger under spåret trodde jag att vi var ute på hal is men Mormor sviker mig inte i spåret, det är en sak som är säker!

ca. 10:10, Resultatet läses upp, långsamt och försiktigt. Mamma och jag skrek ut vår lycka. Domaren är imponerad av spårtempot men önskar lite mer noggrannhet. Men en etta är en etta och där satt den!

Min hund är banne mig bäst, hon är banne mig bäst! 

...det tråkiga är att nu är det över, jag skulle önsa fler klasser i viltspår, jag vill ha mer utmaningar!