I november förra året låg snön på marken, jag bar täckbyxor på promenaderna, jag var förälskad, hade precis börjat på nya jobbet, jag pendlade till Sundsvall väldigt ofta, njöt av Uppsala och spenderade minst två timmar om dagen i telefon.

I november för två år sedan låg snön på marken, Mormors ben såg småknasigt ut, jag hade precis flyttat till egen lägenhet i Sundsvall, jag levde på gorbys, oliver, vin och cigaretter. Jag lärde känna nya människor och tappade bort gamla.

I november i år finns ingen snö på marken, mitt liv går i frågornas tecken. Ska jag flytta upp, Norröver, till familjen och vännerna där för ett tag? Eller ska jag jobba stenhårt på att fixa ett jobb här, bli kvar i Uppis fram till augusti?

Jag älskar att kunna se tillbaka.