Hösten är här, löven faller tunga på marken.

Dom sprider en härlig, guldig nyans, en värme.

Regnet sipprar försiktigt ifrån himlen,

ett stilla duggregn, en fuktvägg.

Det biter i kinderna av kylan och

en pust av vinden gör att jag ryser till.

Vattnet ligger spegelblankt bredvid mitt promenadstråk.

Naturen går in i sin vila, sin vintervila.

Snart ligger den nedbäddad i ett tjockt täcke.

Det verkar som att Universum stannat till en stund.

I din Värld är det nog så.

Men universum har bara stannat hos dig, bara för nu.

Som ett sätt att säga; ta dig tid, jag väntar på dig.

 

 

 

/Tänker på er.