När jag för första gången passerade Dalarna blev jag förälskad. Jag kan ha varit runt 14 år och de faluröda stugorna drog mina blickar till sig. Vi åkte på slingrande vägar och åt glass på mysiga rastplatser. Vi tältade vid siljan och satt på en stor rödmålad dalahäst.  

 

Några år senare, när jag hade flyttat många mil fram och tillbaka och funderade på var jag helst skulle vilja bo. Då var Dalarna ett alternativ. Men vad skulle jag dit och göra och vad skulle få mig att röra mig dit? Det ligger ju trots allt inte "på vägen". Kanske kunde jag någon dag i framtiden skaffa mig en sommarstuga där?

 

Ytterligare några år senare hittade jag en utbildning och kom in. Jag hamnade i Leksand, i Dalarna. Än en gång förälskade jag mig i naturen och dom små rödmålade stugorna. Än en gång glittrade Siljan som diamanter framför ögonen på mig. 

 

Nu sitter jag här, vid ett trädgårdsbord på en tomt bara några meter ifrån Dalaälven, visserligen inte Siljan, men vattnet gnistrar fint här med. Jag får spendera sommaren här och jag får spendera ännu en höst och vinter här. Dessutom, som en ren bonus, får jag se mitt favoritlag Luleå spela här denna vintern.

 

Tänk vad lustigt det kan bli, tonårsdrömmar som går i uppfyllelse och falurödmålade stugor runt knuten.