Ovetandes om det kalla vädret stegade jag och Mormor ut genom portarna för en långpromenad. Långlinan var kopplad och selen satt på plats. Efter de första hundra metrarna övervägde jag starkt att gå hem och lägga mig under täcket igen, men jag känner mig själv. Skulle jag göra det skulle Mormor inte få sig någon lägre promenad på resterande dagen. Det var helt enkelt bara till att bita ihop.

Det blev en givande promenad för Mormor. Hon fick leka med hundar, söka godis på marken och i träd, inkallning med massor av störning och skvallerträning.

Efter en timme i isande kyla, utan handskar var det bara till att ta de stora stegen hem. Väl hemma tappade jag upp ett bad, Mormor la sig bland alla kuddarna i sängen och nu har vi återfått värmen båda två. Hädanefter tar jag på mig dunjackan och handskar vid varje morgonpromenad!