Stressad. Springandes mot vägen som leder mot centrum. Två möten att hinna med på kort tid. Pulsen slog snabbare än vanligt men en impuls sa stop. Måste fram, måste fota. Mitt i smeten som ditplacerad av en slump stod hon, i sin fina vinterskrud.

I går kväll var det Kakans sista kväll hemma innan jag flyttar. Det känns konstigt att vi inte längre kommer att sitta och se på serier hemma i vår soffa. Att inte samlas i hemmets mittpunkt för ett sista kvällssurr innan sömnen tränger på. För en stund sedan lämnade Kakan hemmet för en nyår med familj och vänner, jag sitter kvar, i vår soffa och stirrar ut i mörkret.

Skulle det inte börja ljusna nu?

Det är inte varje morgon man hinner sitta i soffan och äta frukost framför nyheterna. Hur mycket jag än saknar Mormor nu så kommer jag att sakna dessa morgnar. Enligt uppdateringarna har Mormor det bra, hon har kommit ner i varv nu och jag tror att hon njuter lika mycket av jämthunden Luddes sällskap som han av hennes. Min lillasyster däremot är inte alltid lika förtjust men jag tror att hon skulle sakna lika mycket som jag gör nu om Mormor flyttade. ;)

Nu är det dags att peppas upp inför nio timmar jobb..

Jul i Uppsala. Ett Uppsala som jag om bara ett par dagar lämnar. Dagen spenderades med fantastiska vänner och mycket mat-tuggande. Nu är jag trött på allt vad julmat heter och min och Uppsalas relation knakar lite. Vi älskar varandra så att det nästan gör ont men just nu står vi inte ut med varandra. Kan det vara den kommande distansen som gör det? Jag försöker njuta av våra sista dagar tillsammans men istället är jag arg, arg och irriterad. Så i kväll har jag stängt Uppsala ute, jag njuter av hemgjord guacamole och nachos, i soffan till musiken.

I brist på vettig sovplats har jag nu sovit i Kakans säng i några nätter, nu har hon kommit hem igen och jag tar över Davids säng. När jag lade mig ner för att blunda slog det mig att jag är i akut behov av en ny, vettig och lika skön säng som mina (än så länge) kombos.

Annars har klockan slagit midnatt och det innebär att julafton är här. Jag ska fira min dag i sällskap av Kakan och andra vänner, på förmiddagen får jag till och med sällskap av två hundar.

Jag säger som flickan som klippte sig på platsen bredvid mig i morse (09:00) när hon fick frågan: "vad ska du göra idag?"

"jag ska hem och sova så att det blir julafton snart"

När fruktsoppan börjar koka, då är det jul.

Jag skrev ett inlägg igår, ett inlägg som handlade om en vacker människa med ett härligt skratt som jag spenderade kvällen med. Jag skrev om att jag inser att det är nära nu, nära tills jag inte längre får gå längst dessa gator mer. Inlägget låg uppe när jag somnade men var borta på morgon.

Nu däremot är jag trött, ögonen svider efter en minst sagt lång dag och kroppen skriker efter sömn efter en minst sagt hetsig vecka. I morgon slutar jag tidigt, tack och lov. Då ska jag sova en stund, sen ska jag sätta igång med julmaten.

Snart får jag vara ledig, snart får jag andas ut.

Då Oväntad.
Nu Älskad.

Jag köper julmat, knaprar knäck, spelar julmusik, städar, fejar, tänder ljus, bakar saffransbullar och gravar lax. Jag häller i mig litervis av glögg och sniffar på julblomman på köksbordet.

Varför gör jag det? -Jo, jag kämpar med näbbar och klor, desperat försöker jag greppa tag om den lilla lilla julstämningen som krupit sig fram. För försvinner den så har jag ingen kvar.

Pust.
Puh.
Stånk.
Stön.

Återigen har jag (och min fantastiska syster och far) packat ihop hela mitt liv i ett släp och en bil. Mormor åkte med familjen till Norrbotten och hemmet är tomt utan henne här. I januari får vi ses igen, då finner jag allt jag äger i ett garage, i Boden.

Hej tältsäng!
Hej resväskan!
Ni allt jag har närmaste veckorna.

Jag tror att årets lucia gick till historien för min del. Jag tror att jag aldrig varit med om att "fira" lucia i plusgrader och regn. Är dock inte helt säker.

Men jag fick se ett luciatåg i alla fall. Det är ju alltid något.

Ikväll rullade min far in i Uppsala, eller hans bil rullade in, han körde in. Det är 4 månader sedan vi sågs sist och det är skönt att ha honom här även om det bara är ytterst tillfälligt. Vi har ätit middag och nu sitter vi och upplever en måndag i kollektivets hus. Här bjuds på drogade ungdomar, skadad egendom, väktare och poliser. Köksborde står framför ett fönster som leder ut till all action. Pappa ger mig råd...

"Håll dörren låst här"

<>

För ett år sedan åt vi julbord på Ikea, samma sak i år. Vi kom sent och hade bara 14 minuter på oss att lasta på så mycket mat vi kunde för att sen äta det. Och OM vi lastade på mat. Sen fick vi äntligen se UKK, huset som står där, utanför vårt hus, som vi passerar dagligen. Och äntligen fick vi åka de där röda, jätte långa rulltrapporna.

En bra 3:dje advent åter igen.

Efter en fullspäckad dag på jobbet blev det soffhäng med kollektivet. Vi passar på att njuta av Mormors sällskap innan hon (nästa vecka) lämnar oss för ett par veckor med syster Ida och resterande familj i Boden. Mormor i sin tur väljer att spendera kvällen delvis med att grymta och sträcka ut sig mellan oss i soffan, delvis med att buffa på något helt obefintligt och oskrämmande. Men mest av allt sitter hon vid Kakan, dregglar och ber snällt och ömt om en smakbit av ostkrokarna.

ps. hon har fått smaka, men bara liite. ;)

Ett datorfodral från P.A.P Design.
Jomantackar! Det blev en tidig julklapp ifrån Världens bästa kombo Kakan. Som jag trånat!

Tack Älskade Vän!

Jag följer en blogg och den är fantastisk, idag fick jag tillbaka kärleken för något jag glömt ett tag. Dessa tavlor. Så, ni som tänker ge mig julklappar, titta hit! Jag VILL HA, jag MÅSTE FÅ.

Jag har en hemlig hobby, en hobby och dröm som få sett mig utöva eller hört mig prata om. Jag tycker om att pyssla, jag bläddrar i tidningar, jag går igenom bloggar och studerar affärer. Jag hittar kreativa lösningar och jag älskar färg. Nu ska jag göra mitt bästa och lite till för att komma in på en utbildning, jag ska läsa till något nytt. Tanken r att lämna frisöryrket bakom mig och ta ett kliv in i en annan typ av kreativ framtid.

Exalterad, nyfiken, nervös och hoppfull. Håll tummarna nu.

Det har varit dagar då jag har haft svårt att hitta lösningar. Då den ena idén efter den andra inte verkat bra nog. Då enda utvägen har sett ut att gå åt fel håll. Men det har alltid gått att lösa, Mormor har alltid haft en plats vid min sida. Vi har inte det där magiska bandet som många har men vi har en tillit och en kärlek. Vi har det som behövs. Vi har bråkat och varit osams, vi har nypt varandra och vi har ignorerat varandra, vi har skrikit och varit trotsiga. Men när allt kommer kring, när klockan slår sovdags och dörren ska stängas igen så ligger vi där, bredvid varandra, tätt intill. Och det finns ingenstans i Världen vi hellre vill vara på.

Må du alltid ha en plats vid min sida, hur tungt det än går. Min älskade älskade panda.

Det är tyst ifrån mitt håll nu. Det händer så mycket men jag får inte ner något av det på tangenterna. Men en liten uppdatering sedan sist:

- Jag söker lägenhet för fullt, Boden är visst svårare än jag trodde.
- Flyttlådorna fylls sakta men säkert upp, igen.
- Jobbsökandet, det eviga jobbsökandet.
- Mormor börjar smyga sig in i en skendräktighet.
- Fredag och lördag spenderades i Sundsvall med familjen fantastisk.
- Lördag kväll och söndag spenderades i en soffa, med packning och en massa Mormortid.
- Jag flyttar upp till Boden i början på januari, Mormor sticker om en vecka.

Annars är det lugnt, så lugnt det nu kan vara i vårt liv. Men spänningen är ju det som kryddar vardagen.