Fram och tillbaka, upp och ner, snabbt så att det dundrade i marken, i 15 minuter, sen var hon sig själv igen. Det var skönt att få se fröken sträcka ut ordentligt, äntligen fick hon rusa av sig allt som legat undangömt, äntligen fick vi egentid tillsammans i en skog igen.

För att vi ska ta oss ut till en ordentlig skog får vi betala 40 kronor i bussbiljett, det är det värt kan jag tycka. Men för en som är van att ha skogen bakom knuten känns det lustigt, att det ska kosta att få spendera lite tid i en skog. Nu ska jag försöka ta mig ut oftare för Mormor är nöjd och glad idag. Det är matte också.

Ps. Det kom fram ett barn och pratade med oss i bussen och Mormor verkade faktiskt uppskatta hennes sällskap!