Den livsglädjen jag känner nu är inte av denna Värld. Jag vaknar med en stor sol i sinnet varje dag och dagarna bara springer förbi. Jag har en otrolig energi och ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna detta? Det har bara gått ett par dagar av detta pårosamolnliv men det här tänker jag leva på länge.

Varför, undrar ni säkert då, vad gör Sussie såhär glad?

Kan det vara kärlek?
Kan det vara en stor nyhet?
Har hon vunnit pengar?

nej nej nej... Det är bara en sån där utanorsaklycka, då allt känns rätt och inget är svårt. Jag har de mest fantastiska männikorna kring mig, inte alltid nära, men nu känns dom närmare än någonsin. Jag har valt att släppa allt jag inte kan kontrollera och försöker att leva för mig själv, bara mig. Ledigheten gör nog sitt, jag hinner med allt jag vill och jag kommer ut i "naturen".

Våren närmar sig och isen inom mig smälter i samma fart som den ute. Snart mina kära vänner, snart står jag i grönska och blommar, precis som Uppsalas somrar. Precis lika strålande, ståtligt och vackert.