Vem kan klandra mig?

Idag åker jag till Luleå. Mormor kommer att vara hemma med David och det är med en tung känsla som jag lämnar bort henne. Jag vet inte varför, det fungerar hur bra som helst men jag har så svårt att släppa ifrån mig henne. I vanlga fall skulle jag sitta här med dödsågest över flygningen men idag är det att lämna bort Mormor som känns tungt.


Genast tänker jag på en replik ifrån sällskapsresan, lite omgjord dock..
Hon kan vara ensam, jag är inte rädd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0