En vinter, en vår och en sommar.
Beslutet är taget, det blir en flytt norröver. Jag gör det för mig och jag gör det för Mormor, det här får bli vårt mellanhalvår. Förhoppningsvis kommer jag att i augusti flytta till Leksand med nya krafter och ny motivation. Men nu blir det ett halvår i Norrbotten, i natur, frisk luft, skidbackar och på skoter i goda vänners lag.
Sent spår.
I kväll tog Putte och hans tjejer med mig och Mormor på ett välbehövligt spår. Snön kom som ett brev på posten igår och det känns som att det här kan ha blivit årets sista spårtur. Ett snirkligt spår bland stockar och stenar blev det, Putte trampade upp Mormors spår och jag trampade upp för hans hundar. Mormor fick äntligen chansen att ta det lugnt under spåret, det gick inte att rusa fram som hon brukar kunna göra. Hon gjorde ett riktigt fint spår.
När spåret låg fick Mormor springa och busa med Soya och jag slutar aldrig att förvånas över hur lika dom är som individer, Soya är en Mormor i väldigt mycket nättare förpackning. ;)
Efter kvällens spår kan jag bara säga att jag är riktigt nöjd och stolt över Mormors prestation och om hon var trött? Skoja inte. Hon grävde en grop i jorden och la sig där och väntade in oss när vi gick de andra spåren, inte ett pip, kvitter eller skrik hördes ifrån hennes håll.
Fotografering,
Jag har fått låna min systers kamera, den jag länge trånat efter att få. Men vad gör man, låna är ju näst bäst, eller hur? I vilket fall som helst så ligger den fint nedpackad i sin väska på mitt rum och jag använder den flitigt ca. 10 min om dagen. Bilderna blir bättre och bättre ju mer jag jobbar med kameran. Jag börjar fatta greppet om hur den fungerar nu. Än är jag ingen expert men så småningom ska ni få se de första trevande stegen närmare att bli duktig. Och jag ska banne mig lyckas få till några riktigt bra bilder innan det är dags att lämna tillbaka den. Om hon nu någonsin får tillbaka kameran igen dvs. ;)
Annars är vi tråkiga här i Uppsala, Mormor är less på min brist på entusiasm och jag väljer att ignorera hennes bedjande blickar. Hon får helt enkelt nöja sig med mindre ett tag nu.
Norrlänning.
Kakan visade just det här klippet för mig, behöver jag säga att det gjorde min kväll?
Dubbelt budskap.
"Forget about the people from your past, cause' there's a reason they didn't make it to your future."
Den här bilden med skuggorna dök upp på facebook, en gammal lärare till mig hade lagt upp den och menade på att man ska se själen istället för utsidan på folk. Men i samma veva kom texten under bilden upp, en kollega bjöd på den. Superfin text men tillsammans med den bilden blir den nästan lite sorglig. Tänk att Kvinnan och gubben kanske har varit dessa skuggor en gång, att de dansat sig fram och varit lätta och smäckra. Idag är de grå och skrynkliga, personen som de en gång var finns inte längre. De som tog sig till framtiden var dessa, säkert fyllda med lärdomar och visdom men inte lika dansanta som de en gång var.
Känner mig djup och otroligt lätt idag. Hittar fina texter och tar härliga bilder. Tror att det är dags att börja kludda på den där boken, tror att jag skulle lyckas idag.
Morgon i kollektivet.
Att vakna och mysa ned bredvid matte, busa runt i sängen och sedan varva ned med en ordentlig helkroppsmassage kan nog vara den ultimata starten på dagen för en hund. Att efter massagen serveras färskfoder och gå ut på långpromenad som ingår en lös löptur i en park och bus med andra hundar gjorde nog inte Fröken Mormors morgon sämre.
Att den här starten på dagen gav matte lite bättre samvete för veckans seghet gör det hela ännu mer perfekt.
Nu ska här skrivas CV:n, funderar fortfarande på framtiden.
Några år tillbaka.
I november förra året låg snön på marken, jag bar täckbyxor på promenaderna, jag var förälskad, hade precis börjat på nya jobbet, jag pendlade till Sundsvall väldigt ofta, njöt av Uppsala och spenderade minst två timmar om dagen i telefon.
I november för två år sedan låg snön på marken, Mormors ben såg småknasigt ut, jag hade precis flyttat till egen lägenhet i Sundsvall, jag levde på gorbys, oliver, vin och cigaretter. Jag lärde känna nya människor och tappade bort gamla.
I november i år finns ingen snö på marken, mitt liv går i frågornas tecken. Ska jag flytta upp, Norröver, till familjen och vännerna där för ett tag? Eller ska jag jobba stenhårt på att fixa ett jobb här, bli kvar i Uppis fram till augusti?
Jag älskar att kunna se tillbaka.
Hitta ut?
Nu står jag på det där smärtsamt bekanta stället igen. Efter ett år av beslutsamhet har jag nått dit, till nästa vägskäl. Och hur jag ska göra, det vet jag inte, inte på långa vägar. Jag vet att jag vill börja plugga i höst, så mycket vet jag. Men tills dess, ska jag bo kvar i Uppsala och försöka skaffa mig ett extrajobb eller ska jag flytta hem till Boden och försöka skaffa mig ett jobb där? Inget lockar mer eller mindre och inget tips jag får gör mig mer beslutsam än ett annat. Jag är en rastlös själ, jag tycker om att röra på mig.. Men vill jag verkligen gå tillbaka sex steg?
Det är alltid spännande med något nytt men att flytta hem till mor och far lockar inte särskilt mycket.
Jag skulle kunna bli galen på mig själv, tänk vad skönt om någon kunde ta beslutet åt mig.
Ja funderar vidare och skrattar åt mig själv och min brist på beslutsamhet, men nåt val ska jag ta. Helst innan tisdag. ....jo, good luck Sussie, det kommer aldrig att hända!
Pip.
Dingle.
Ett överraskningsbesök till syster var inplanerat, i sista sekund dök ett förhinder upp, hon skulle vara hundvakt. Mormor fick då stanna hos vänner i Uppsala och jag klev på tåget. Nio timmar senare var jag framme, tre timmar sen, knackade på hos syster och visst blev hon överraskad alltid! Ett par dagar i sällskap av Ida, Zimba och en massa exotiska och mindre exotiska djur i en natur som slår det mesta. Helgen var perfekt och syster har lärt mig jättemycket nytt om alla djuren och hur de lever.
Dessutom fick jag hålla i en orm, tårarna rann men jag höll i han, det ni!
Räddningen.
När kvällarna är gråa och luften är fuktig, när schemat är fullspäckat och orken på noll.. Då är jag fantastiskt glad över att Mormor har sina "smartleksaker". Dom kan verkligen konsten att rädda en(s) kväll!
Höstigt bränsle.
Det drar i kinderna, kommer rök ur munnen vid utandningen, solen skiner, fötterna jobbar snabbt och tassarna snabbare. Vi är ett, hon och jag, det är vi som är pusselbitarna som fattas.
Även i ett väntrum...
...kan inspirationen flöda.
05:30 och ny vardag.
Vi har fått tillbaka sängen, maten lagas inte längre för två, morgonmyset delas inte med andra utan nu är det vi igen.
Tidigt i morse åkte systra mi tillbaka till sitt, lika tidigt blev Mormor orolig och jag kände mig mer halv än hel. Men snart ska vi ses igen, alla tre. Nu väntar den vanliga vardagen och allt vad det innebär. Tidiga morgnar utan hjälp med hundrastning tex. ;)
Systra Mi.
Hon har varit här i en vecka, vi har spenderat mycket tid ihop och hon har förgyllt mina dagar med skratt och lustiga funderingar. Jag är evigt tacksam att hon finns vid min sida, jag är otroligt tacksam att jag fått ha henne här så länge. På måndag lämnar hon mig och det kommer att bli tomt.
Lämna inte min sida, älskade älskade systra mi..
Trött.
...det säger väl allt?
På återseende en annan dag!
På återseende en annan dag!
