Butiksexponering
Idag har vi haft första dagen butiksexpo. Två fantastiska kreatörer och dekoratörer har inspirerat och instruerat oss.
Ursäkta min franska men...
Fan vad jag har valt rätt!!
Vad händer!?
Vad gör Leksand/Dalarna med mig!? En nollningsdag resulterade i att jag bläckade in en dalahäst på underarmen. Check!
(för er som undrar; nej, jag var inte full)
Jag bor i en stuga med en fantastisk tjej, klassen är stor och än så länge riktigt kul! Plugget verkar vara något precis i min smak. :)
Svårt att förstå.
Jag kan inte fatta att det är på väg att hända. Vi sitter i bilen, i Sundsvall, på E4:an. Om några timmar är vi framme på mötesplatsen. Om några timmar träffar vi Kristina som Mormor ska flytta med.
Mormor har inte ätit på morgon och vi båda har sovit oroligt. Som sagt, hon känner att något är i görningen..
Stanna tiden.
Det känns som att Mormor förstår vad som ska hända. Hon är van att flytta och blir alltid lite lätt stressad vid en flytt men nu känns hon nere och loj. Hon beter sig sådär magiskt, som att det bara finns hon och jag i Världen.
Hon gillar att sova nära mig men idag kröp hon riktigt nära, la sig raklång med magen mot min framsida och la tassen om min hals.
När hon skulle duscha stod hon hellugn och väntade på att jag var klar innan hon lugnt och stilla gick iväg och putsade upp sig. I vanliga fall försöker hon i alla fall att smita minst en gång.
Det gör ont i varenda cell i kroppen, imorgon är dagenD och aldrig har tiden rusat iväg som nu.
Bitterljuvt.
Ikväll fylls bilen, imorgon åker vi.
Bitterljuvt var ordet.
Batterier och harjakt
Jag laddar batterierna i naturen. Igår fick jag egentid med min far, han har en koja i de djupaste skogarna. Vid en myr och en sjö är den placerad.
Vi skulle spana efter björn, vi såg korp och en liten falk. Gissa besvikelsen?
Mormor däremot fick napp. För hennes del blev det harjakt, i hela tvåhundra meter innan hon gav upp. Visst kan Mormor vara snabb men haren, en årsunge, var snabbare.
Ska vi fly, du och jag?
4,5 dagar kvar. Jag vägrar att sova, vägrar att göra något utan frökenmormor. Släpper henne inte med blicken nu. Att hon kommer att fixa det, det är det inget tvivel om. Frågan är bara hur mycket mitt stackars hjärta kommer att brista. Idag skickas blodproven till Norge, Mormors saker packas ner i en påse och endast det mest väsentliga hänger kvar på hennes krok i hallen. Jag börjar ångra mig, vill inte att hon flyttar. Dock finns det inget att göra nu, det finns en anledning till att beslutet tagits och jag tänker hålla fast vid det. Men i hemlighet är jag sugen på att ta fröken under mina vingar och fly långt bort.
En dag i Storforsen med fantastiska vänner.
Finbesök.
Idag kommer två av mina favorittjejer och deras husse på besök. Vi träffades senast i mars och det känns galet långt bort. Ett par dagar i dessa fantastiska individers sällskap kommer nog att göra både mig och Mormor gott.
Välkomna hit; Putte, Akira och Soya! :)
Singel men aldrig ensam.
Det har varit festival i Luleå i helgen. Jag har umgåtts med de närmaste kärlekarna i mitt liv och bara njutit av de ljusa sommarnätterna här i Norr.
Något som slagit mig på senare tid är att fler och fler frågar mig frågan: "Varför är du singel?"
...och ja, vad svarar man på detta?
Det kan vara för att jag är förbannat kräsen? Eller är det för att jag är på tok för bra för alla karlar i Världen? Kan det bero på att jag är för barnslig eller alldeles för okvinnlig i alla mäns ögon? För att jag snusar eller för att jag tycker att träna är mer ett måste än ett nöje? Är jag singel för att jag vill vara det eller för att ingen karl fattar hur grym jag är? Eller kanske är det så att min raka personlighet är skrämmande? Jag vet faktiskt inte, jag vet inte om det är jag eller dom eller kanske vi båda, kanske har jag bara inte hittat rätt eller rätt har inte hittat mig? Ja, hur svarar man på detta?
Det som är mest "fantastiskt" med denna fråga är att den oftast ställs av killar som inte är singlar, killar som hittat rätt och som valt att dela ett liv med en annan människa.
Jag trivs som singel, jag kan flytta hur jag vill och jag kan leva hur jag vill. Visst saknar jag armen om axeln ibland och visst kan jag sakna att ha ett vanligt samtal runt matbordet efter en arbetsdag. Jag har levt det livet och det kan vara fantastiskt, det kan det verkligen. Men nu har jag mig själv och Mormor i två veckor till, jag älskar det här livet just nu. Jag har inte tid att vara annat än singel, varken tid eller lust.
För just nu är jag lycklig, jag är singel men aldrig någonsin ensam.
