Tre styckna, olika på så många sätt att det är svårt att räkna men ändå en flock.

Från vänster: Ludde, äldst, därmed klokast (?), njaa. Ludde har en magisk personlighet, han är tålamodet och vänligheten rätt igenom, han är en liten hund i mycket stor och ståtlig förpackning. Ludde är hunden som skrattar så alla tänderna syns.

Mormor, henne känner vi ju till. Komiken och impulsiviteten, den mutade hunden vars hjärta klappar för allt som går att äta. Hon är glädjen och numer även klokheten och tålamodet.

Inka, yrvädret från lappmarkerna. Hon stormar fram och charmar alla, hon är nyfikenheten och försiktigheten, livet är spännande men också väldigt skrämmande. Hon är hunden med röst och språk.

Jag är så glad att dessa individer har varandra, speciellt värmer det i mattehjärtat då jag ser att de faktiskt blir närmare och närmare varandra även på det fysiska planet. Mormor är en hund som aldrig velat ligga nära, Inka däremot, hon gör det mer än gärna.