Minus tjugoett.

Min hund och jag blir mer och mer lik varandra för varje dag som går. Jag märker att hon tar efter mig och tvärt om, helt omedvetet lär vi varandra saker som vi sällan kommer att glömma. Min hund är en spegelbild av mig och min personlighet och hur hon formats har endast med mig att göra.

Idag började jag dock fundera, visst, jag gillar inte kyla allt för mycket och visst, jag ligger gärna i soffan under en filt när det är kallare än 12-. Men när solen skiner och kylan biter tag i kinderna vill jag ändå vara ute, känna att jag lever.

Morgonens promenad var planerad till en halvtimme (Mormor fixar inte mer än det i denna kyla). Men fröken vägrade, efter tio minuter av haltande och bedjande och dragande i kopplet (bakåt) gav jag upp. Känns inte alltid helt rätt att tvinga henne när hon fryser så..

Skor för hund är dagens fundering, kanske något att införskaffa?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0