Jag fick ett tråkigt besked i helgen, min pappas hund fick somna in efter en tids smärtor i kroppen. På fredag åker vi upp till Boden och kommer då inte att mötas av hans stora smile. Han var en speciell gosse som fångade allas våra hjärtan. Vissa kanske tycker att det är fånigt, men fy vad jag har gråtit. Älskade Farbror Grå.

 

Något som däremot kommer att få mig på andra tankar är lilla fröken Alice, hon ska döpas och jag kommer att hålla henne hårt hela helgen. Inte en sekund kommer jag att släppa henne med blicken. Man får ta vara på tiden, hon växer fort och vi ses allt för sällan. 

 

Så, blivande helgens besök blir en blandad kompott av känslor.

En tomhet efter bortgången av en Grå och ett dop av en liten men högt älskad.