Ett herrans Dalaliv.

Nu vill jag börja igen.
Det kliar i fingrarna när solen slagit sig fram efter det väldigt mörka vintern. 
Livet går snabbt, i morgon fyller jag 28 år och ja, vad hände med tiden? 
 
Jag jobbar med kollegor som är äldre än mig, minst två år äldre. 
Alla runtom är vuxna och jag, jag har stannat i tiden. 
Jag är fortfarande tonåringen i ett mer propert skal. 
Kommer jag någonsin att känna mig vuxen? 
 
Dalarna har som sagt vaknat till liv och även om älven utanför huset aldrig frusit igen känns det som att den har fått ett nytt liv. Solen har väckt älven och den ser inte lika sorgsen ut längre. 
Vi kapade bort många träd som skymde vår fina älv, kanske är det därför det känns som att den vaknade upp? 
 
Gårdarna har vuxit samman igen, barnen springer ut och in, i vår i sällskap av lurvtussen.
Vi dammar av kläderna som hängt i garderoberna hemma och de nya kläderna vi köper är färgglada. 
 
Jag är fortfarande student, i två månader till.  
Sen ska jag jobba. Jag ska utvecklas och klättra.
Det finns jobb i Dalarna, det gör det faktiskt och jag har två av dom nära. 
Så nära att jag nästan kan ta på dom.
Men inget är klart.
Jag håller tummarna istället. 
 
Idag är det fredag och jag ska krama om min dalmas. 
Jag har saknat honom, fast vi bor i samma hus. 
 
Trevlig helg. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0