Efter en timmes jobb, träning, bastu och lunch med kusinen behövde jag en vilopaus. Tröttheten låg i luften i fyran och jag somnade som en stock med Mormor under armen.

35 minuter senare vaknade jag av ett samtal, storasyster ringde och vi surrade lite, under hela samtalet låg Mormor kvar i sängen.

För att pigga upp huvudet tänkte jag: ut på långpromenad, en rask sådan med massor av lek. Tog på mig jackan, fyllde på fickan med godis, stövlar på och kopplet i hand. Vid det här laget brukar Mormor stå och "stretcha" och vara redo. Jag fick ropa, skrammla med kopplet och tillslut gå in i rummet och lyfta ner fröken ur sängen. Nu ska vi ut!

Väl ute regnade det förstås, Mormors kropp sjönk ihop, huvudet sänktes och ögonen vädjade; "snälla matte, jag vill inte". Och vem kan säga nej till dom ögonen? -inte jag iallafall! Så vi gick in och bakade istället.