Bilder på Mormor från hennes första löp. Hade nästan glömt hur jobbigt det var för henne. Såhär såg hon ut i två veckor, däckad och antagligen med massor av smärta. Skönt att det är över.

Jag har fått ett nytt jobb!
En grymt bra salong som ligger 50 meter ifrån mitt hem.
En salong med höga ambitioner för framtiden och bra med tid för varje enskild kund.

Jag längtar, längtar, längtar till min första dag på nya jobbet.


Hårguiden - here I come!

Det är isfestival i Uppsala och självklart var jag och Mormor där för att spana in isen ifrån Jukkasjärvi som förvandlats till rena konstverk. Med oss hade vi Ellinor ifrån mitt jobb som gjorde vandringen lite trevligare.

Mormor betedde sig som den stjärna hon är och jag var stolt då hon både skvallrade och visade lugnande signaler till mötande hundar. Hon behöll fokus trots ett evigt zick-zackande mellan vuxna, barn, hundar och pulkor. Ellinor var förbluffad över vilken fokus man måste ha som hundägare och vi fick oss ett par goda skratt åt folks kommentarer och blickar...

En karl vi mötte hade med sig en liten hund i terriervariant, förmodligen en korsning. Hunden blev lite skrämd av att Mormor "plötsligt" stod en halvmeter ifrån henne och i ren förskräckelse (misstänker jag) morrade hon till. Ägaren utbrast då: "Just den där ska du nog inte bråka med", varpå han gav mig en iskall blick och gick vidare.

Förkylningen blev inte bättre och efter hemkomsten har vi varit stationerade i sängen hela dagen och här förblir vi liggande tills det är dags för en kort kvällspromenad.

...och i Boden, ja, där ska jag få träffa dom som står mig absolut närmast:

Kolla vad jag hittade på facebook, guldhunden själv. Lina träffade Charlie för några veckor sedan, han såg välmående ut och han blev jätte glad att träffa Lina. Det var härligt att höra ifrån "honom". Jag kommer att vänta, vänta och längta till den dagen jag får träffa honom igen. Snutthunden.

Igår tog jag en kopp the på ett café, i min ensamhet satt jag där och njöt. Jag trivs i mitt sällskap och jag har mycket att säga mig själv, mitt samtal med mig blir aldrig långtråkigt eller pinsamt tyst. Jag är min bästa vän.
Idag log jag för mig själv när jag promenerade runt med min andra hälft, jag skrattade åt mina skämt och fnissade när jag halkade runt på isbanorna som skulle föreställa gångvägar.
Imorgon ska jag cykla till jobbet på min farmors gamla cykel, med vinden i ansiktet och suddiga ögon kommer jag att närma mig jobbet med stormsteg. Jag ska jobba och sen gå hem och laga fin mat till mig själv, ta ett glas vin och bara njuta.

För lite mer än ett år sedan sa någon till mig: "Du kommer aldrig att klara av att leva själv, du kommer träffa någon på en gång, du är för sällskapssjuk för att kunna leva själv. Du är för social."

Jag vet att han menade väl och jag vet att han inte önskade mig något ont. Jag vet också att han hade fel, för en gångs skull.

Jag är nöjd med tillvaron och Ellinor; det är inte så hemskt som du tror, det kan faktiskt vara skönt. För varje dag är en ny dag tillsammans med mig, en ny dag att lära mig något nytt om mig.

“ Baby when I used to love you, there’s nothing that I wouldn’t do
I went through the fire for you, anything you asked me to
But i’m tired of living this lie
It’s getting harder to justify
Realized that I just don’t love you
Not like I used to”