I samma hus som vi bor i finns det en gudomlig amstaff, hon är trygg, lugn och trevlig. Nej, hon har inte det bästa hundspråket, men i överlag är hon helt fantastisk. Mormor dock, hon hatar den där hunden. Hon skvallrar fint på andra hundar, är inte intresserad av några dispyter med varesig pudlar, goldens eller schanuzers.. men den där hunden. Jag blir Galen!

Vi blir så osams min hund och jag, varje gång vi mött den hunden. Som nu, nu är det tyst och tryckt stämning här hemma. Mormor kan konsten att göra mig arg, men det är väl så det ska vara?

Jag måste lära mig att hantera möterna med den där hunden för det blir ju inte bättre av sig själv.

Ge mig styrka!