Vi byter namn på jobbet och den nya skylte...
Vi byter namn på jobbet och den nya skylten kom upp idag. Skvallerhörnan i all sin prakt!
I hemmets hjärta.
Dag 28 - Det här saknar jag
Enkelt, jag saknar mycket och många men det är ingen tvekan om vad jag saknar mest...
Familjen
Tjejerna
...och min gammelcykel som försvann i påsk.
Vad hände?
Det blev ett pass på 55 minuter och vet ni!? Det var roligt!
Så roligt att jag blev motiverad att äntligen ta tag i att köpa nya träningskläder.
Så nu mina vänner, nu känns det bra. Nu när passet är gjort dvs. ;)
Imorgon står jag garanterat inför samma dilemma igen.
Så roligt att jag blev motiverad att äntligen ta tag i att köpa nya träningskläder.
Så nu mina vänner, nu känns det bra. Nu när passet är gjort dvs. ;)
Imorgon står jag garanterat inför samma dilemma igen.
Tagga till.
Spinning, 45 minuter, om 45 minuter.
Jag sitter vid datorn, trött i kroppen och otroligt otaggad.
Skulle behöva ett redigt pepptalk, för hur ska detta annars gå?
Tar tre djupa, reser mig upp.
Det här med träning, det är inte ens lite kul.
Jag sitter vid datorn, trött i kroppen och otroligt otaggad.
Skulle behöva ett redigt pepptalk, för hur ska detta annars gå?
Tar tre djupa, reser mig upp.
Det här med träning, det är inte ens lite kul.
Dag 27 - Mitt favoritställe
En stuga i Norra Finland, i mammas armar, offroad i skogen, restaurangen vid vattnet, hemmet, i en buss på väg, på en varm strand utomlands, i en eka på sjön, på skotern, i tältet osv.
Jag är känner mig hemma där jag hänger av mig jackan och jag är lyckligast när jag är med folk jag tycker om. Mitt favoritställe är där jag mår bra av att vara, ofta utomhus, ofta i naturen. Men stugan i Finland, den ligger högt upp på listan. Skogarna i Sundsvall ger ett lugn och var kan man känna sig mer trygg än i mammas famn?
Jag är känner mig hemma där jag hänger av mig jackan och jag är lyckligast när jag är med folk jag tycker om. Mitt favoritställe är där jag mår bra av att vara, ofta utomhus, ofta i naturen. Men stugan i Finland, den ligger högt upp på listan. Skogarna i Sundsvall ger ett lugn och var kan man känna sig mer trygg än i mammas famn?
Från djupet av mitt hjärta, rätt ut.
You're my sun, my moon, my guiding star.
My kind of wonderful, that's what you are
I know there's only, only one like you.
There's no way, they could have made two
My kind of wonderful, that's what you are
I know there's only, only one like you.
There's no way, they could have made two
Allmänkondition.
Just när jag skrytit så fint om att Mormor är heelt återställd och att jag inte längre märker av någon smärta alls så dyker det upp. En haltning, om än kortvarig. Men den var där och den var där ordentligt, inget skräp, inga taggar eller vassa stenar i tassen, utan en sån där "jagharonthaltning". Nu proppas hon med smärtstillande och de lååånga promenaderna läggs på is för några dagar. Det här måste undersökas.
..och för någon dag sedan dök dessa godingar upp mellan Mormors tassar...
...men efter ett samtal min hundguru Lina fick jag rådet att bada tassarna i
såpavatten och vips så blev bölderna mindre.
..och för någon dag sedan dök dessa godingar upp mellan Mormors tassar...
...men efter ett samtal min hundguru Lina fick jag rådet att bada tassarna i
såpavatten och vips så blev bölderna mindre.
Snurrigt värre.
Jag börjar tappa fotfästet, jag traskar i en evig dimma och letar desperat efter något att stödja mig emot. De senaste veckorna har jag rusat runt runt och den här labyrinten jag befinner mig i har inget slut. Ofokuserad och ständigt i farten är ingen bra kombination om man vill uträtta något vettigt i livet.
Dock tror jag att lösningen finns inom räckhåll, tre veckor bort närmare bestämt...
Sol, drink, bad och värme - ge mig semester!
Dock tror jag att lösningen finns inom räckhåll, tre veckor bort närmare bestämt...
Sol, drink, bad och värme - ge mig semester!
Upp och fram, det var målet för morgonen. ...
Upp och fram, det var målet för morgonen. Det blev upp och ännu högre upp, så, dagen har börjat bra! Nu ska jag minsann dansa mig igenom hela arbetsdagen.
Så fel.
Efter fyra dagars ledighet ser jag nu fram emot ett par dagars jobb. Det kryper i kroppen på mig och jag blir tröttare och tröttare för varje ledig dag som går. Helt fel och tokkonstigt, jag vet!
Idag har jag i alla fall fått ta ett beslut som jag egentligen inte ville ta. Det tar emot i varje millimeter av min kropp men jag gjorde det för min skull, för mitt inre välmående. Jag misstänker att de närmaste veckorna kommer att bli rätt tunga men jag hoppas på ett samtal som säger att jag har fel.
Never say Never
Idag har jag i alla fall fått ta ett beslut som jag egentligen inte ville ta. Det tar emot i varje millimeter av min kropp men jag gjorde det för min skull, för mitt inre välmående. Jag misstänker att de närmaste veckorna kommer att bli rätt tunga men jag hoppas på ett samtal som säger att jag har fel.
Never say Never
Halleluja, vi hittade skog!
Halleluja, vi hittade skog!
Keep me from blowing away.
Idag sa en man till mig: "Din hund ser så snäll ut" och jag hörde mig själv svara; "Det är hon, hon är perfekt".
Min Mormor har en tendens att sticka ut i ...
Min Mormor har en tendens att sticka ut i mängden på ett eller annat sätt. Oftast på det galna sättet. Men mig slutar hon aldrig att förvåna. Som idag, när hon lugnt och harmoniskt åkt tunnelbana och promenerat runt på T-centralen.
Dag 26 – Mina rädslor
Förut var jag rädd för allt, allt ifrån spindlar till spöken och Jordens undergång. Nu är det få saker som skrämmer mig, jag uppskattar inte att springa på en orm i skogen och jag skulle inte vilja möta en björn med ungar. Jag får kalla kårar av obehagliga och oförklarliga ljud och jag vill helst inte gå ute själv om natten. Men jag skulle inte kalla det för rädslor, jag undviker inte längre saker för att komma ifrån detta, händer det så händer det. Att flyga har varit en pärs i många år men det går också bättre, jag känner mig fortfarande nervös men jag är inte rädd.
Så, vad är jag rädd för då?
Det jag är mest rädd för berättar jag inte här, det är sjukt och otroligt ologiskt.
Så, vad är jag rädd för då?
Det jag är mest rädd för berättar jag inte här, det är sjukt och otroligt ologiskt.
Idag är det söndag, det ska vara Herr Ågre...
Idag är det söndag, det ska vara Herr Ågrens dag. Själv ligger jag i sängen och njuter, jag har tre hela dagar av ledighet framför mig. Tre dagar av sovmorgon och förhoppningsvis sol. Idag är en perfekt dag, om någon bara kunde hjälpa mig att sudda bort den där huvudvärken.
Livets stora och små bekymmer.
Jag hatar att ta beslut, jag har alltid lidit av en svår beslutsångest och nu har jag kommit till ett vägskäl i livet. Att köra eller att inte köra, att lämna eller att inte lämna, att våga eller att inte våga. Huvudet går på helvarv och jag blir inte klokare, inte ens lite. Det är svårt när hjärtat vill till höger men hjärnan drar åt vänster.
Det känns som att jag står inför ett stup, jag vet att jag är fastspänd, jag kommer inte att dö. Uppe på höjden sitter jag säkert, här har jag kontroll, det enda som kan hända är att någon knuffar ned mig men då kommer jag fortfarande att landa mjukt, jag kommer inte att slå mig särskilt hårt. Å andra sidan kan jag välja att ta steget ut själv, slippa bli knuffad men med en risk att bli stående på marken och blicka uppåt igen, längta tillbaka.
Den här lördagen spenderas garanterat i nån typ av dimma, garanterat utan svar.
Idag är jag en stolt matte. Mormor som i v...
Idag är jag en stolt matte. Mormor som i vanliga fall aldrig får gå lös i stan har fått springa av sig på cykelvägar ikväll. Hon betedde sig som den stjärna hon faktiskt kan vara och visade upp en sansad sida. Jag sträckte på mig och längtar tills detta händer igen. En gissning: nästa år vid samma tidpunkt? Om jag har tur. ;)
Det har varit en sån dag då allt går utav ...
Det har varit en sån dag då allt går utav bara farten, fullt upp, hit och dit. Man rusar på, allt blir gjort och plötsligt har klockan slagit mycket och det är dags att sova. Var hände med veckans onsdag egentligen!?
Dag 25 - En första träff
Jag måste börja med att nämna att jag är besviken på antalet kommentarer, visst förstod jag att alla inte skulle hjälpa mig.. men TVÅ stycken. Bättre kan ni.
En första träff:
För ungefär tre år sedan fick jag in en kund på jobbet. Hon var en vanlig kund med vanliga önkemål, hon ville ha ljusa slingor i hela håret och håret skulle vara rätt kortklippt. Jag minns första mötet väl, vi hade schwarzkopffolk på besök på jobbet, de fixade sina modeller inför en visning medan vi jobbade på med våra kunder. Jag var rätt stressad och hade en rätt dålig dag.
Hon var min kund och blev så småningom en riktigt fin vän och extramamma. Hon har satt spår i mitt liv och även om hon upplevt det värsta en människa kan uppleva ser hon positivt på livet och framtiden. Hon är min förebild och jag kommer aldrig att glömma.
En första träff:
För ungefär tre år sedan fick jag in en kund på jobbet. Hon var en vanlig kund med vanliga önkemål, hon ville ha ljusa slingor i hela håret och håret skulle vara rätt kortklippt. Jag minns första mötet väl, vi hade schwarzkopffolk på besök på jobbet, de fixade sina modeller inför en visning medan vi jobbade på med våra kunder. Jag var rätt stressad och hade en rätt dålig dag.
Hon var min kund och blev så småningom en riktigt fin vän och extramamma. Hon har satt spår i mitt liv och även om hon upplevt det värsta en människa kan uppleva ser hon positivt på livet och framtiden. Hon är min förebild och jag kommer aldrig att glömma.
Tiggarbarn.
Tiggarbarn.
Ikväll har kreativiteten flödat i kollekti...
Ikväll har kreativiteten flödat i kollektivet, jag har byggt armband och format fram snygga hårkreationer på Kakan. Nu återstår bara boken och Mormormys.
En tågresa senare och allt blir till det v...
En tågresa senare och allt blir till det vanliga igen. Jag har haft en fantastisk helg, det är det minsann ingen tvekan om. Men det är alltid skönt att komma hem, att få sova i min egen säng och rå om min högt älskade panda. Här känner jag mig saknad, här känner jag mig behövd.
Då var helgens äventyr över och jag lämnar...
Då var helgens äventyr över och jag lämnar Staden S med ett leende på läpparna. Jag har sett nya sidor av stan och folket däri och jag förundras över hur annorlunda familjer är. Min familj är fantastisk och vi har en lugn, ganska lättsam och mjuk jargong. Vi blandar skratt, djupa samtal, gråt, irritation och galenskap som vi serverar på en bädd av djupaste kärlek. Familjen runt det blå bordet har nästan precis samma mix fast en helt annan kryddning. Jag lyssnar, förundras och tar in. Det är kärlek bakom alla ord och jag lär mig något nytt varje gång. ...och mamma M är en hjälte i mina ögon.
Uppdatering.
...från en annan stad, i ett annat hem.
Livet är fint. Jag skrattar, förvånas och myser. Synd på regnet som smattrar utanför men det kan omöjligt förstöra mitt humör. Idag ska jag få träffa en högt uppskattad familj och se på en efterlängtad match. Kanske hinner jag till och med se mig omkring.
På återseende!
Livet är fint. Jag skrattar, förvånas och myser. Synd på regnet som smattrar utanför men det kan omöjligt förstöra mitt humör. Idag ska jag få träffa en högt uppskattad familj och se på en efterlängtad match. Kanske hinner jag till och med se mig omkring.
På återseende!
Och denna. Ögongodis.
Och denna. Ögongodis.
Idag blev jag förälskad på nytt... Dom har...
Idag blev jag förälskad på nytt... Dom har stått där sen jag började jobba men idag fick jag ta på dom och känna deras fina fina silvriga yta. Jag tror att dom får följa med mig hem en dag, jag tror att dom mår bäst av det. Det är för deras skull, visst är jag väl snäll?
Uppdrag: Mental utmattning.
I helgen kommer Mormor att vara hemma med mina sambos och för att dom ska få en lugn helg gick vi ut på uttröttningsuppdrag ikväll. Uppdraget gick ut på att, som sagt, trötta ut Mormor mentalt. Vi jobbade lite på div. inplanerade övningar och jag tyckte att vi jobbade på rätt bra. Men efter en kvart med varierat arbete och vila tyckte Mormor att det var nog. Sen låg hon framför Josse och Kakan resten av tiden (när hon inte valde att tugga gräs). Jag tror att matten i hemmet måste jobba på motivationen, känns inte likt Mormor att vilja ligga ner i gräset när det finns en möjlighet att arbeta.
så, sorry sambos.. Ingen utmattad hund i helgen!
så, sorry sambos.. Ingen utmattad hund i helgen!
Åtta minuter, sen börjar jag jobba. Jag li...
Åtta minuter, sen börjar jag jobba. Jag ligger på en soffa i en källare på vaksalagatan. Ögonen rinner av förkylningen men idag är en bra dag. ...vi kommer alltid ha Paris. ;)
Dum av dig.
Du är inte en i mängden
men jag är en utav dom få
som inte lämnar dig när
färgen flagnar på fasaden
Livet är fult du är fager
Hur man inte spenderar en sjukdag.
Tidigare idag skrev jag så tappert om hur man skulle spendera en sjukdag i sängen och se film osv. Jag kan säga att så blev inte hela fallet för min del. Vissa dagar är såna, vissa dagar är dagar man helst raderar ur veckan. Ni förstår nog alltihopa vad jag pratar om..
Dagen började med att jag kände mig sjuk och insåg att såhär skulle det minsann inte funka att gå till jobbet. Förkyld, öron och hals ont och med rinnande ögon och näsa. Jag tror inte att underna eller kollegorna skulle uppskatta att ha mig där.
Sen var det bra ett tag, jag sov, vilade och betade av några av punkterna i det föregående inlägget. Efter ett par timmars vilande slog det mig att Mormors mat var slut och med slut menar jag slut. Det var bara till att ta bussen till Boländerna och införskaffa maten.
På vägen dit missade jag första bussen och fick sitta i värmen och vänta in nästa, än så länge kändes det rätt lugnt (förutom sjuka vallningar). Väl framme gick jag som i en dimma och hur vet jag inte, men jag hamnade fel och fick gå tillbaka en ganska bra bit för att komma till affären i fråga. Jag traskade in och köpte maten och gick tillbaka emot hållplatsen. Väl utanför affären såg jag bussen komma på håll, jag tog ett ordentligt tag om påsen och med en kraftansträngning sprang jag emot busskuren, 10 meter ifrån uren susar bussen förbi och jag blir sittandes. I 25 gradig värme, svettig och sjuk, i 20 minuter. Ynklighetstårarna rann när jag beklagade mig för mamma över telefonen. När jag kom hem fick Mormor en rastning och sen var det bara att sova.
Ett par timmar senare vaknade jag av att dörrklockan ringde; "Har eran hund smitit?"
Till historen hör att igår stod Mormor första gången tass mot tagg med en igelkotte och idag var hon för första gången på igelkottsjakt. Yr i huvudet gick jag ut på taket (vår gårdsplan) och hämtade hem en jordig och flåsande Mormor. Jag tackade tyst min lyckliga stjärna att vi faktiskt bor på ett tak och inte på markplan mitt i stan.
När vi kom hem igen var det till att bada av hunden och möblera om på altanen så att hon knappast kan ta sig ut den vägen igen.
I vanliga fall hade jag skrattat åt eländet och det kommer jag troligtvis att göra så snart jag blir frisk. Men idag är jag ynklig, fäller en tår och klappar på min rena, nytvättade och (antagligen) rätt nöjda hund.
Dagen började med att jag kände mig sjuk och insåg att såhär skulle det minsann inte funka att gå till jobbet. Förkyld, öron och hals ont och med rinnande ögon och näsa. Jag tror inte att underna eller kollegorna skulle uppskatta att ha mig där.
Sen var det bra ett tag, jag sov, vilade och betade av några av punkterna i det föregående inlägget. Efter ett par timmars vilande slog det mig att Mormors mat var slut och med slut menar jag slut. Det var bara till att ta bussen till Boländerna och införskaffa maten.
På vägen dit missade jag första bussen och fick sitta i värmen och vänta in nästa, än så länge kändes det rätt lugnt (förutom sjuka vallningar). Väl framme gick jag som i en dimma och hur vet jag inte, men jag hamnade fel och fick gå tillbaka en ganska bra bit för att komma till affären i fråga. Jag traskade in och köpte maten och gick tillbaka emot hållplatsen. Väl utanför affären såg jag bussen komma på håll, jag tog ett ordentligt tag om påsen och med en kraftansträngning sprang jag emot busskuren, 10 meter ifrån uren susar bussen förbi och jag blir sittandes. I 25 gradig värme, svettig och sjuk, i 20 minuter. Ynklighetstårarna rann när jag beklagade mig för mamma över telefonen. När jag kom hem fick Mormor en rastning och sen var det bara att sova.
Ett par timmar senare vaknade jag av att dörrklockan ringde; "Har eran hund smitit?"
Till historen hör att igår stod Mormor första gången tass mot tagg med en igelkotte och idag var hon för första gången på igelkottsjakt. Yr i huvudet gick jag ut på taket (vår gårdsplan) och hämtade hem en jordig och flåsande Mormor. Jag tackade tyst min lyckliga stjärna att vi faktiskt bor på ett tak och inte på markplan mitt i stan.
När vi kom hem igen var det till att bada av hunden och möblera om på altanen så att hon knappast kan ta sig ut den vägen igen.
I vanliga fall hade jag skrattat åt eländet och det kommer jag troligtvis att göra så snart jag blir frisk. Men idag är jag ynklig, fäller en tår och klappar på min rena, nytvättade och (antagligen) rätt nöjda hund.
Dag 25 – En första
Den här utmaningen gör mig tokig, som nu, en första vad? Jag får nog hitta på något eget, eller så får ni hitta på något. Det vore ju nåt.
Eftersom att jag håller koll på statistiken vet jag ungefär hur måga läsare det är per dag.. så, nu jobbar vi ihop, ge mig en rolig rubrik så ska jag leverera ett inlägg av vettighet, eller ovettighet, det får vi se.
så; en första... vad?
Eftersom att jag håller koll på statistiken vet jag ungefär hur måga läsare det är per dag.. så, nu jobbar vi ihop, ge mig en rolig rubrik så ska jag leverera ett inlägg av vettighet, eller ovettighet, det får vi se.
så; en första... vad?
Sjuktips.
Tips på saker du kan göra om du ligger hemma och är sjuk en varm dag:
- Föra över alla händelser ifrån almanackan till telefonen. Det tar tid och du får allt på telefonen, behöver knappt tänka själv efter detta.
- Prova sola. Rekommenderas dock inte, jag blev då bara sämre.
- Avverka en favoritserie på tv/dator. Detta kan ta nog så många timmar och vips, så är dagen förbi och du har inte ens märkt av solen som gassar utanför.
- Lådsas att du bor i ett tropiskt land och tänka: "Jag har ju hela året på mig att sola, så jag kan med gott samvete ligga inne idag"
- Äta Marabou Crispers Raisin, dessa får dig garanterat att känna dig liite lyckligare och friskare.
- Du kan skriva ett blogginlägg eller uppdatera "statusen" på Facebook flera gånger/timme.
- Läsa en bra bok, exempelvis: "Den glömda trädgården".
- Mamma säger att man får tycka synd om sig själv men bara en stund, sen får det vara nog.
- Lyssna på bra musik men tänk på att det inte får bli för deppigt så att du hamnar i tyckasyndomsigsjälv fasen.
- Håll dig sysselsatt med någott av ovanstående eller med sömn, stäng ute alla tankar om dåligt samvete emot arbetsplatsen. Det gör dig inte friskare.
Distans.
I mitt vardagsrum står Tv:n på. Lampan i fönstret kämpar, precis som den skulle kippa efter luft. Mina vänner sysslar med sitt och hunden tvättar sina tassar. Datorn surrar, ganska högt faktiskt och Simon i BigBrother tuggar på sin tumme. En nollställd, ovanligt tyst timme i kollektivet börjar avrundas.
Huvudet går varmt ikväll, jag funderar, jag förundras och jag saknar.
Det är en sån kväll ikväll.
Imorgon är en ny dag.
Huvudet går varmt ikväll, jag funderar, jag förundras och jag saknar.
Det är en sån kväll ikväll.
Imorgon är en ny dag.
Uppsala och träning.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar mitt Uppsala.
Jag har funderat på att gå en rallylydnadskurs. Efter att vi tog championatet känner jag att vi behöver fler utmaningar för att jag ska hitta motivationen i träningen. I helgen gick vi en promenad och jag hade planerat in några saker vi skulle träna in på en plan en bit bort innan det skulle bära av hem igen. Men väl på planen, inne i första momentet tappade jag stinget; "varför ska Mormor kunna det här??" och vi lekte en stund istället.
Uppsala har allt jag önskar och lite till men när jag söker efter rallylydnadskurser inom vettigt avstånd finns det inte. Inte först i oktober och det är för långt bort, sommaren är ju motivationens och orkens tid.
Tips, någon?
Uppsala har allt jag önskar och lite till men när jag söker efter rallylydnadskurser inom vettigt avstånd finns det inte. Inte först i oktober och det är för långt bort, sommaren är ju motivationens och orkens tid.
Tips, någon?
Valborg med de bästa.
Kärlek
När vi tog Championatet.
8:30, bilen rullar emot skogen utanför Älvsbyn, mamma kör och jag är nervös. Mamma försöker prata med mig om renoveringar och händelser runt om i vardagen, jag bara nickar och säger mmm.. Tillslut får jag be henne vara tyst, jag kan inte fokusera på annat än spår just nu.
9:00, vi kliver ur bilen och möts av en trevlig karl med vitt hår. Han sitter vid sitt röda hus i en skogsdunge, tre gråhundar skäller i hundgården. Vi har glömt pengarna och mamma lämnar mig och Mormor med domaren, hon åker till centrala Älvsbyn och jag kliver in i domarens kök.
9:20, Jag, Mormor och domaren har tagit domarens bil, nu när vi i skogen, bara 10 meter ifrån spårstarten. Domaren pekar och visar hur vi ska börja och Mormor, hon skakar av iver.. nu kör vi!
9:42, Klöven är hittad, jag är lättad. Spåret var långt och komplicerat, det gick genom vatten, myrar, trång skog, stigar, älgbajs osv. Flera gånger under spåret trodde jag att vi var ute på hal is men Mormor sviker mig inte i spåret, det är en sak som är säker!
ca. 10:10, Resultatet läses upp, långsamt och försiktigt. Mamma och jag skrek ut vår lycka. Domaren är imponerad av spårtempot men önskar lite mer noggrannhet. Men en etta är en etta och där satt den!
Min hund är banne mig bäst, hon är banne mig bäst!
...det tråkiga är att nu är det över, jag skulle önsa fler klasser i viltspår, jag vill ha mer utmaningar!
9:00, vi kliver ur bilen och möts av en trevlig karl med vitt hår. Han sitter vid sitt röda hus i en skogsdunge, tre gråhundar skäller i hundgården. Vi har glömt pengarna och mamma lämnar mig och Mormor med domaren, hon åker till centrala Älvsbyn och jag kliver in i domarens kök.
9:20, Jag, Mormor och domaren har tagit domarens bil, nu när vi i skogen, bara 10 meter ifrån spårstarten. Domaren pekar och visar hur vi ska börja och Mormor, hon skakar av iver.. nu kör vi!
9:42, Klöven är hittad, jag är lättad. Spåret var långt och komplicerat, det gick genom vatten, myrar, trång skog, stigar, älgbajs osv. Flera gånger under spåret trodde jag att vi var ute på hal is men Mormor sviker mig inte i spåret, det är en sak som är säker!
ca. 10:10, Resultatet läses upp, långsamt och försiktigt. Mamma och jag skrek ut vår lycka. Domaren är imponerad av spårtempot men önskar lite mer noggrannhet. Men en etta är en etta och där satt den!
Min hund är banne mig bäst, hon är banne mig bäst!
...det tråkiga är att nu är det över, jag skulle önsa fler klasser i viltspår, jag vill ha mer utmaningar!
Påsken i bilder
...och mycket mer!
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Jag gråter sällan längre, tårar ligger långt inne och det känns rätt häftigt. För tro mig, jag har kunnat gråta. Men vill jag hulka och känna mig ledsen så slår jag igång en film... En filmjävel! Hachiko.
Pinsamt.. (?)
Pinsamt.. (?)
Äntligen uppdatering.
Livet har varit ullspäckat med folk, fester och djävulskap den senaste tiden och bloggen åkte på sista plats i priolistan för ett tag. Tanken var att jag idag skulle visa upp lite bilder ifrån påsken hemma i Boden med familjen men det får vänta då det visst tog längre tid än väntat att lägga in bilderna på datorn.
Nu har i alla fall vardagen rullat igång igen, efter en galen valborgshelg känns rutiner ändå lyxigt. Vi återgår till jobb, matlagning, promenader och bloggande. Detta firar vi med en sång:
Nu har i alla fall vardagen rullat igång igen, efter en galen valborgshelg känns rutiner ändå lyxigt. Vi återgår till jobb, matlagning, promenader och bloggande. Detta firar vi med en sång:
