Det finns så mycket jag vill berätta och så mycket som behöver komma ut. Det snurrar i huvudet och kugghjulen är kärva för jag kommer inte fram till något vettigt, alls. Min hund, min Marilyn Monroe har ont igen. Det ser värre ut än sist (när hon fick diagnosen: osteochondros) och det sitter i det andra bakbenet. Jag är beredd på ruggiga nyheter hos veterinären på tosdag, jag gör mig även beredd på en lång vecka och framför allt en lång väntan hos veterinären. Då kan det ju bara bli bättre, va?

Kände mig tvungen att träna idag, springa ur all ilska som jag byggt upp som försvar mot nervositeten. Det hjälpte inte.


Säg att jag bara inbillar mig, säg att jag oroar mig i onödan. Snälla säg så!