Stanna tiden.

Det känns som att Mormor förstår vad som ska hända. Hon är van att flytta och blir alltid lite lätt stressad vid en flytt men nu känns hon nere och loj. Hon beter sig sådär magiskt, som att det bara finns hon och jag i Världen.

Hon gillar att sova nära mig men idag kröp hon riktigt nära, la sig raklång med magen mot min framsida och la tassen om min hals.

När hon skulle duscha stod hon hellugn och väntade på att jag var klar innan hon lugnt och stilla gick iväg och putsade upp sig. I vanliga fall försöker hon i alla fall att smita minst en gång.

Det gör ont i varenda cell i kroppen, imorgon är dagenD och aldrig har tiden rusat iväg som nu.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0