Ikväll har jag och D blivit bjudna på middag av J&C, C fyllde år. Det blev tacos i massor, en fantastiskt god tårta och massa småfika. Efter ikväll kommer jag inte att behöva äta på ordentligt länge, jag är mätt.

När vi satt i köket, runt bordet och diskuterade i vanlig ordning kom vi in på husdjur. D tyckte att det skulle vara rätt häftigt att ha en björn hemma, när han ville gå ut på promenad skulle han slå sin ram på D:s lår och D skulle ta ut han för en kisstur. "Björne" skulle vara lagom respektingivande men kärleksfull och rolig, han skulle vara praktisk också. Om J hade "Björne" skulle hon ställa chipsskålen på hans huvud och få "skjuts" på hans rygg in i vardagsrummet.

C i sin tur ville ha en anakonda, också en rätt respektingivande vän. Anakondan skulle heta "Leonardo" och han skulle kika ut genom brevinkastet och kolla vem som står bakom dörren. "Leo", skulle nog vara lite tuggig, som Mormor, men inte riktigt fårstå gränsen. Ibland skulle man vara tvungen att be han sluta sluka hela armen in i kroppen på sig. Man skulle få vara ganska hård mot "Leo", annars kunde han kramas lite för hårt, men han skulle lyssna när man bad honom gå och lägga sig.

J ville ha en apa, en som var mjuk, som man kunde hålla i handen och som kunde hämta chipspåsen högt upp på hyllorna. Apan skulle även få springa runt på gardinstängerna.

Jag var mest fascinerad över en dinosaurie som C visade i en tidning, han var 16 meter lång och 6 meter hög. Huvudet var 1,75 meter långt och han hunde äta fisk. Jag skulle få plats i hans mun, raklång.

Vi är ett gäng med fyra personer i. J, C, D & S... vi är inte som folk i regel är, men vi har kul.

När jag kom hem tänkte jag: jag har ett husdjur, hon är lagom stor, lagom tuggig och aldeles lagom mycket individ. Hon är som en korsning mellan säl, fågel, hund, clown och bältdjur. Jag har allt jag behöver och lite till i henne.