Jag är lite av en tänkare, har alltid varit och hoppas att jag alltid förblir. Dom bästa tankarna kommer oftast när jag är ute på promenad och njuter av miljöer av alla de slag.

Jag har en bekant/vän som hastigt gick bort för ganska precis en vecka sedan. Han var otroligt hjärtlig, snäll, driftig och allt för ung. Jag gick in på hans facebook idag, tittade lite, kom in på hans flickväns sida och då slog det mig:


I mitt liv har jag alla jag behöver. Jag har en familj som älskar mig och alltid ställer upp. Jag har vänner som kan skratta åt mina brister och som står vid min sida, de viker inte av, inte ens när dom egentligen skulle vilja. Efter en kris har jag alltid någonstans att ta vägen, vänner sållas under livets gång, men efter en kris står alltid dom bästa kvar. När jag kommer hem efter jobbet möts jag varje dag av en viftande svans och ögon fyllda av kärlek. Jag har en individ kring mig, 24-7, som skulle bli knäckt utan mig, som inte skulle klara sig utan mig i sitt liv. Jag har ett hem, en fantastisk sambo, ett jobb och jag har frihet. Jag är 24 år, jag lever och jag lever bra! Jag har kvar alla viktiga, har inte förlorat någon.

Så.. till alla er som står pall, som kan skratta åt mina brister och som alltid finns där: Tack!