Valpsjuk?
Valptiden med Mormor blev ingen dans på rosor och planerna... ja, dom fick vi skjuta på, i sådär 7år, minst!? Jag har inte varit valpsjuk en enda dag sedan dess, inte har jag heller drömt om en ny liten valp eller viljat snuffa på små valptassar. Jag har varit nöjd, nöjd så att det räcker. Det var tills jag fick tag i dom här bilderna;
Annika hade stor tillgång till valparna i Emmerdalés M-kull under hela deras uppväxt, hon har fotat och har tydligen många bilder på fröken Mormor som valp. Tusen tack för dessa!
Visst saknar jag tiden innan, jag saknar även tiden med. Men nästa gång, då kommer jag gå in för valptiden med en viss rädsla, en viss försiktighet. Jag kommer inte måla upp en fantasivärld och jag kommer inte att förvänta mig en dans på rosor. Men jag kommer förvänta mig en vän för livet, för trots allt detta, är det vad jag fått.
Men gulle Mormor!!
Naturen är bra klok ibland. Bäbisar och valpar måste vara sjukligt söta och goa, annars skulle de inte bli särskilt långvariga ;-)
De är förfärliga som valpar, fast jag tycker nog att de t blir bättre och bättre med tiden, fast jag tror att det är som du säger. Förväntningarna förändras. Från att ha förväntat sig sockersöt valp, förväntar jag mig nu mera små monster. Vilket gör att man njuter desstu mer av de små fina stunder som trots allt är :)
