Nu har halva arbetsveckan passerat, på jobbet känns det som jag varit i minst tre månader. Allt fungerar som vanligt och jag har fått igång klipptakten, chefen verkar nöjd och jag har klipperiet i mig fortfarande.

Jag är trött på kvällarna, ja. Men allt känns bra, jag har ett strukturerat liv, jag vet vad jag ska göra varje dag och jag har börjat använda min almanacka igen. Det har sällan känts så bra att jobba som nu, dagarna går dessutom snabbt. Det enda jag inte hinner/orkar nu är Mormor men hon ska få tid hon också, jag har ju bara jobbat i tre dagar än, måste bli liite mer van innan jag orar med långa promenader och hundträning på kvällarna. Jag ger det max en dag till, sen MÅSTE hon få jobba.

Nu saknar vi ljusa kvällar och skog runt hörnet.

...kompis, det går bra nu.