Vilken dag! Jag skulle inte bli förvånad om det hoppade fram någon till mig och sa: "smile, you´re on candid camera". Det har varit allt ifrån konstiga kunder och hyresvärdar till bortsprugna hundar och närgångna igelkottar.

Mormor har verkligen fått jobba med sin barnfobi på senare tid. Idag har lilla Axel, snart två år varit på besök och jag tror faktiskt att Mormor efter många om och men uppskattade hans sällskap. Hon var så fin med han så att jag nästan blev rörd, försiktig, lugn och snäll.

På kvällspromenaden sprang vi på en goldenhane på minst åtta år. Han bokstavligt talat sprang på oss och gissa om vi blev häpna när vi insåg att han inte tillhörde någon av människorna på gatan? Då var det bara till att agera hundfångare, igen. För förra året i april var vi där också minsann. Efter att jag fått fast hunden, bundit Mormor och pratat med polisen så dök plötsligt ägaren upp, han hade varit och handlat och lämnat hunden på gården. Hunden hade då blivit orolig och sprungit efter sin husse. Husse agerade som att det regnade och frågade: "Har du stått här länge?"

Det som skrämmer mig är att ingen annan av de ca 10 förbipasserande ens brydde sig om att fånga hunden eller ta reda på vems det var.