Pandabjörnen.

 
 
 
Ju längre tiden går, ju knappare tiden blir och ju närmare "målet" vi når, desto svårare blir det att förstå. Min älskling och jag ska gå skilda vägar, jag andas in hennes doft och njuter av varje sekund i hennes sällskap. Hon får träffa mina vänner som kramas och pussas på henne, hon får leka med sina vänner som stångas och sliter. Jag drar henne tätt, tätt intill mig i sängen och så sover vi hela nätterna, jag struntar i att hon tar mitt täcke, jag struntar i att jag sover sämre nu.  Jag vill bara ha henne nära. Min älskade älskade lilla pandabjörn, hur ska jag klara mig utan dig? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0