Då sitter jag där igen, på ett tåg ifrån Uppsala med destinationen: Leksand.

Jag har haft en fantastiskt trevlig helg med min kusin. Solen sken på vårt vackra Uppsala och löven som prydde marken glödde i höstens absolut vackraste färger. Jag har fyllt på d-vitaminbanken, kramats med mina kärlekar och fått mig en tankeställare.

Idag känner jag mig lugn i kroppen, jag känner mig nöjd och lite ensam. Inte ensam på ett sorgset sätt, bara en ensam känsla. Jag gillar känslan på något sätt, den får mig att längta. Längta efter allt som komma skall.

Att få sitta tyst på ett tåg med musik i öronen och titta ut i mörkret är som rekreation för mig. Det är bara jag och mig själv, jag och mina tankar och en och annan resenär förstås.

Puss.

Vad gör Leksand/Dalarna med mig!? En nollningsdag resulterade i att jag bläckade in en dalahäst på underarmen. Check!

(för er som undrar; nej, jag var inte full)

Jag bor i en stuga med en fantastisk tjej, klassen är stor och än så länge riktigt kul! Plugget verkar vara något precis i min smak. :)

Jag kan inte fatta att det är på väg att hända. Vi sitter i bilen, i Sundsvall, på E4:an. Om några timmar är vi framme på mötesplatsen. Om några timmar träffar vi Kristina som Mormor ska flytta med.

Mormor har inte ätit på morgon och vi båda har sovit oroligt. Som sagt, hon känner att något är i görningen..

Det känns som att Mormor förstår vad som ska hända. Hon är van att flytta och blir alltid lite lätt stressad vid en flytt men nu känns hon nere och loj. Hon beter sig sådär magiskt, som att det bara finns hon och jag i Världen.

Hon gillar att sova nära mig men idag kröp hon riktigt nära, la sig raklång med magen mot min framsida och la tassen om min hals.

När hon skulle duscha stod hon hellugn och väntade på att jag var klar innan hon lugnt och stilla gick iväg och putsade upp sig. I vanliga fall försöker hon i alla fall att smita minst en gång.

Det gör ont i varenda cell i kroppen, imorgon är dagenD och aldrig har tiden rusat iväg som nu.

Jag laddar batterierna i naturen. Igår fick jag egentid med min far, han har en koja i de djupaste skogarna. Vid en myr och en sjö är den placerad.

Vi skulle spana efter björn, vi såg korp och en liten falk. Gissa besvikelsen?

Mormor däremot fick napp. För hennes del blev det harjakt, i hela tvåhundra meter innan hon gav upp. Visst kan Mormor vara snabb men haren, en årsunge, var snabbare.

Jag trodde aldrig att den skulle ta slut den här natten och när den äntligen var över ville jag bara sova kvar. Har haft så svårt att sova den här veckan, det snurrar runt i huvudet och värmen i lägenheten är olidlig. När jag hade som svårast att somna, där kring 02:30, började jag skriva ned saker om Mormor. Jag och hennes nya ägare kom fram till att det kan vara bra att ha liite rutiner och saker att tänka på uppskrivet. Även fast vi båda är överens om att de ska starta på ett ganska cleant blad så är hon trots allt långt ifrån det. ;) Jag skrev och skrev, kunde inte sluta, det finns så mycket att berätta om Mormor! Hennes personlighet vet inga gränser och skulle jag bara få skriva på skulle jag nog kunna plinta ner en hel bok om bara Mormor. Nu är det alldeles för få dagar kvar, alldeles för snabba dagar. Jag vågar inte ens tänka på hur lite tid vi har kvar ihop så jag tänker istället på hur bra hon kommer att få det. Titta in och läs var hon hamnar vettja! www.Immortalbull.com